Skorpan

Många är de läsare som tjatar om en intervju med lagets kanske mest osympatiske medlem, austrofascisten och supernörden Hakon Johansen. Jag kan inte lova något, men jag ska jobba hårt för att få en intervju.

Som uppvärmning har jag hur som helst samlat lite fakta om denne man. Håll till godo.

Namn: Hakon Johansen
Smeknamn: Skorpan
Ålder: Okänd, uppskattningsvis 35-40
Tidigare klubbar: Önneköps IF, Belgiska Kongo, BK Kamraterna, Julmust United
Specialitet: Självmål när det blåser

Intressen: Häststölder och osmakliga former av sexuellt umgänge
Kroppstyp: Amerikansk
Fiender: Mattias Traktorroth, Jonas Blundell, Mgnus Frnk, Mårtn Frostgaard, Erk Fjelknr
Vänner: -
Familj: -

Såhär skrev jag år 2003 om Johanssons debutsäsong i Belgiska Kongo:

Johansson, Håkan

”El loco”, den tokige. Johansson bar smeknamnet redan innan han för första gången erbjöds provspel och visst infriade han förväntningarna. Han skapade under året en alldeles egen spelstil stöpt ur både Maradonas och Guido Buchwalds läror. Teknik, snabbhet, speluppfattning blandat med Kapten Haddock. En cykelspark – en ömmande rygg. Ja, att sammanfatta vad ”Donken” betytt för klubben går egentligen inte att göra. Det ligger hursomhelst ett skimmer av något ouppnåeligt och storslaget över hans första år som spelare i Belgiska Kongo.

Frostgaards betyg: **

Apropå Frostgaards betyg måste jag meddela att ** är över snittet för Kongospelarna. Ett bättre perspektiv kanske fås om jag nämner att Mattias Gallfeberroth fick betyget *, Jonas Champisblundell * och Oskr Mnssn *. Mårtn Frostgaard fick emellertid det fina betyget *** för sin debutsäsong.

Som avslutning på den lilla Johanssonkartan vill jag ge er läsare en riktigt godbit. En intervju med Johansson samma dag som han gjorde sitt livs första fotbollsmål. Texten och svaren talar för sig själva, så jag lämnar den okommenterad.

18/2 2004. Superexklusiv intervju med Håkan Johansson

Han hyllades för sitt defensiva spel, men fick också utstå bitter kritik för sin oförmåga att göra mål. Vissa menade att det var en fysiskt omöjlighet att han skulle få bollen över motståndarnas mållinje. Stolpar och storspelande motståndarmålvakter satte alltid stopp för hans attacker.

Men så en dag – så inträffade det omöjliga. Håkan Johansson tystade alla kritiker med ett rungande skott vackrare än den bästa av alla ”Cidden”-dikter. Världen stod, för ett ögonblick, alldeles stilla. Fansen jublade. Frostgård grät öppet och Arnold Wernersson skickade ett människokranium med cykelbud till Blidvädersvägen.

Som enda tidning har Löpsedeln fått en toppexklusiv intervju med den historiske backklippan, hemma i hans våning någonstans i stans mer exklusiva områden. Dennis Schiller fick spännande, filosofiska och bitvis överraskande svar om framtiden, Frostgård och förstås – OM MÅLET!

Schiller: Först och främst – grattis!

Johansson: Glädjen är obeskrivlig, det känns som jag vunnit på bingo. Fast kanske lite bättre ändå…

Schiller: Det kan jag verkligen förstå. Vad tänkte du i skottögonblicket?

Johansson: Jag var som i trance. Försökte ändå visualisera den tänkta bollbanan… jag hörde svagt en basun i bakgrunden…

Schiller: Basun?

Johansson: En dombasun…det kan dock varit Lagers lena stämma…

Schiller: Jaha ja. Tror vi släpper det. Har du en hälsning till Frostgård kanske?

Johansson: Det går inte nog betona Frostgaards oerhörda betydelse för min utveckling både som fotbollsspelare och människa… fast nån hälsning får han inte…

Schiller: Jag tänkte mest på att du med ditt mål lämnade honom bakom dig i statistiken…

Johansson: Jasså det. Då får det bli en hånfull hälsning!

Schiller: Handen på hjärtat – vad värdesätter du mest av ”Årets krokus” och det historiska målet?

Johansson: Jag måste säga ”Årets krokus”. Efter den funderade jag faktiskt på att lägga skorna på hyllan, det är svårt att hålla motivationen uppe efter en sådan framgång… fast nu med facit i hand är jag glad att jag satsade vidare!

Schiller: Satsa vidare ja. Hur ser du på din framtid i klubben? Kommer det en utomhussatsning och i så fall: Siktar du på livstidskontrakt även där?

Johansson: Kommer ett fett kontraktserbjudande bli aktuellt kommer jag i vart fall lyssna…

Schiller: Det låter verkligen lovande. Det beskedet glädjer säkert många fans runt om i världen! Till sist måste jag fråga: ”Mozart i bastun”?

Johansson: Ett mästerverk. En ytterst tragisk historia… fast med ett lyckligt slut.

Schiller: Mästerverk? En enad kritikerkår sågade ju den totalt…

Johansson: Vad vet en enad kritikerkår? Vad jag minns sågade de även Ricky Bruchs fenomenala schlagerhit ”Mig fångar ingen brud”.

Schiller: Jaha. Där ser man. Ett stort tack för den spännande intervjun!

Johansson: Jag skulle också vilja tacka mig själv för det…

Schiller: Jaha… varsågod då, tror jag…

Intervjun avlutas hastigt då porttelefonen tjuter. Rösten på andra sidan är hysterisk och skriker något otydligt om leveransföretag och människohuvuden. Johansson muttrar irriterat en gammalbelgisk svordom och slår bestämt av högtalaren. Han går tillbaka till finrummet. Innan han åter sätter sig i sin favoritfåtölj räknar han till nittiosju.

Äntligen kan han slappna av. Den kanske mest omtumlande dagen i hans liv är snart till ändå.