Lärka will tear us apart (again)

Efter många år av kräftgång för Donaubloggen har redaktionen äntligen lyckats ordna finansiering för att anlita mannen med samtidens kanske vassaste penna. Först ut är en ödesmättad intervju med den landsflyktige krigsförbrytaren och skandinavisten Månsen, som ger sin syn på sakernas tillstånd från sitt Örnnäste på Sörlandet. 

- Tja! Lärga här ja har fott betaalt från blågen ijen, va tror du åm nesta sesång? Kåmmer böga-mattias jöra mål !

- Lars, är det verkligen du?

- Heltt rett dinn kUK!& ja har fåt casj av mDåkvna för å skriva om dånaumånarkIn. Va tror du åm nyförverv,

- Ja, det stämmer att jag och Mdokwana ska få igång laget igen. Vi räknar med att de flesta från det gamla mästarlaget ska bli spelklara. Finansiering är på gång, vi ska bara fixa lite till...

- Såm vanlit snakass de mykce åm nyförrverv . kann du kåmmentera$

- Vi ska ha de allra bästa spelarna i Lundakorpen. Inget snack om annat. Fullt blås, inget jävla hendagis. Frostmård har redan fått kontraktsförslag.

- Bobbo?

- Bobbo är stål. Bobbo är kött och potatis. Bobbo ska med. Däremot är jag tveksam till Laggan och hans stuss. Det är känns för rostigt.

- Vilken roll kommer farbror Christer att ha i den nya organisationen? Det är ju tyvärr ofta så att spöken drabbas av intersektionalitet, men jag utgår från att organisationen har städat upp här? (ja fik jälp me å skriva av emdåkkwana pS(

- Va, är det Mdokwana som ställer frågorna? Är det här ett test?

- hur poverkar fråstgards sex skandaler från jymnasiet hans start schangser i premjären ,?

- Man kan se det på två sätt. Antingen som ett stort problem, vilket det kanske är. Eller så tänker man att han mest hade det skönt? Vad gör du nuförtiden, förresten? Bygger du fortsatt på tidsmaskinen med Hakon Donk?

- ja jör bara sånnt såm jer casch . ja fogar ja spelar påkker ,ja skriver nyt kappitel po hafsKattorna de sissta bara för casjen

- Vad händer i sista kapitlet?

- jA VILL ingte avslöjja allt män ja spränger hela värden!!!! atåmbåmb på önnesjöp skuddmisiler po vägarpp å maglsäte. Senn får ja kånktrakt me Winn disel i hållywood föratt hann tykcer ja e jävlit frän! Senn tar de slut

- Fy fan vilket dåligt slut. Men du, jag har ett projekt på gång som du och Hakon Donk är intresserade av? Planen är att sälja högriskaktier till gamla människor på den skånska landsbygden. Garanterad avkastning, 20-25 procent per månad. Alla som jobbar under mig får 50 procent av intäkterna för varje ny kund. Jag behöver säljare och folk som löser problem om det blir tjafs. Tänkte att du och Hakon kan passa där. Hakon säljer, du sköter problemen på ett diskret och gentlemannamässigt vis

- ska ja mula dåm såm ente pröjjsar?

- Ja, lite så. Kanske du även kan hjälpa till och det blir problem med byalagen?

- ente huaröds byalag, de e rälia tatarre me knivar. Män nu e de ja såm ställär frogårna . sJARK?! holler han värkligen för lundakårpen? E han ente bara jävlit dolig?

- Snacka inte skit om Shark!! Han har den främsta indoeuropeiska fysiken som jag någonting har sett. Men blev jag jävligt trött på frågorna, det känns inte som en seriös intervju. Ring mig aldrig mer din gamle gris. Hejdååå

- Hajdå

- Förresten, har du hört något om Laggan och Piddes experiment med uv-ugnen? Det lät ju helt sjukt.

- Sprengdes denn?

- Det ska gudarna veta! Många offer i liten by i Litauen. Det borde du kolla upp som grävande journalist. Nu går jag. Ha det din gamla getahanne.

- suKk maj kuk idijot cP!!!!

Exklusiv intervju med Månsen

Donaubloggen har fått en exklusiv intervju med den i alla avseende ryslige ungquislingen Månsen direkt från hans varglya på Sörlandet. I detta närgående samtal avslöjas spektakulära uppgifter om Donaumonarkins framtid! Men vem är egentligen den mysteriske intervjuaren?

 -Vad tror du om ryktena att Donaumonarkin ska köpas upp av en rysk oligark och gå rakt in i Tippeligan?

 -Varför ringer du mig? Jag har inget att säga.

 -Och ryktena om att Frostgaard äntligen ska dra på sig den svartbruna tröjan?

 -Ja, okej då, du kanske inte är helt snett på det. Jag är i Bahrain nu, jobbar med finansieringen. Träffar en kille som kallas för Berguven. The peacock. Han har kontakter.

 -Det låter inte speciellt spännande. Tror du att Laggans stuss kommer att hålla en säsong till?

 -Nej, den har sett sina bästa dagar. Berguven är inte intresserad heller.

 -Nänä. Sharks flört med Påse; är den att ta på allvar?

 -Det där gör mig riktigt jävla förbannad. Det var jag som byggde Shark! Gav honom en karriär, lycka, kemisk frihet. The peacock, Kråkan, tycker att vi borde mörda Shark. Hyra in Lärga och get it done liksom. Jag fattar vad han menar. Men skriv inte det här, okej?

 -Nädå. Lärga ja. Många ser honom som en drömvärvning, men det finns vissa frågetecken kring hans kemi med Speedy boy. Var står du i frågan?

 -Inga problem! De är bästa vänner. Laget är egentligen klart. Hela det gamla gardet minus Laggan plus Skägg-Pirlo som vi förmodligen kan locka över på free transfer. Allt är genomtänkt i minsta detalj, det vill jag verkligen understryka. Peacock är helt med på planerna.

-Bobbo?

 -Designated player.

 -Skulle bloggföljaren Leif Robotben kunna vara en förstärkning i kedjan?

 -Jag kan inte säga något om den pågående rättsprocessen, tyvärr, det får du respektera.

 -Gäsp. Det här leder ingenstans. Slut

 -Har du något intresse för vapeninstrustin förresten? Och vad sa du att du hette?

 -Det låter tråkigt. Jag är Mdokwana!

 -Jaha! Så det är så din röst låter? Jag har alltid bara snackat med assistenten. Vad heter han nu, Jesus? Janne?

 -Jösse Eriksson

 -Å fan. Ja, men laget är i alla fall klart. Vi ska underteckna en liten affär som handlar om klusterammunition, jag och bävern, och sen är det bara att tuta på.

 -Skönt! Det ska bli festligt att följa 

 -Vill du vara med ? Personligen den här gången?

 -Tyvärr har jag två träben. Jag blev biten av rabiessmittade kungspudlar hemma på Tuta-Tuta i min ungdom

 -Ja, men som finansiär? Jag har inget emot handikappade så länge de inte är idioter som många är. Kan ju vara kul med krymplingar rentav! Hehe. Ser ju för jävla roligt ut! No offence alltså

 -Jag har en krok på ena handen också. Du kan väl räkna ut hur det gick till?

 -Biten av en gibbonapa när du bara skulle vara snäll och bjuda på sashimi?

 -Ebolaapor såklart! Så jävla räliga

 -Ja, exakt. Classic. Apor är riktigt dumma i huvudet. Vilka miffon alltså. Fy fan vad arg jag blir. Skulle kunna lägga ner laget bara på grund av det.

 -Tja, min chimpans Christer Majbäck är helt OK

 -Varför heter han så?

 -Han heter egentligen Konrad Adenauer, men det är ju ett så jävla fult apnamn att vi var tvungna att lura i honom att han hette så. Men tillbaks till din fråga Jag äger tyvärr inte mer än ett höftskynke, en gammal motorola och en facitmaskin

 -WHAAAAAAT? Ring mig aldrig igen, fy fan.

 -Såmm ja skullle villja! Sukk may kuk! De e lärga här ditt kukahue!! Ja lura däj heela tidenn, troDde du de va denn der jevvla emdåkwanna?!!

 -See you in hell, kukar!!

Havskatterna kapitel 13

Nu trodde ni kanske att det sista orden var sagt i havskattaffären. Ni är inte de enda. Lugnet hade åter lagt sig över regeringskabinetten i Stockholm och Rom och Månsen hade sagt upp sig från tidningen och öppnat bed & breakfast på Österlen. De båda konspiratörernas fattigmansbegravningar hade inte varit välbesökta, och det hade inte varit någon som hade ställt några direkt obehagliga frågor om deras något aparta hädangång.

Allting var faktiskt helt som vanligt, och så ville nog alla egentligen att det skulle vara. Eller rättare sagt, alla utom en man. En man vars envishet endast övertrumfades av hans idioti.

Lärka hade till sist också tillhört förlorarna i den vackra soppan. Efter att han utfört Fråstgåårds smustiga verk blev han dumpad från en helikopter i norra Ishavet. Efter att ha klippt alla lösa ändar kände sig den saktmodiga statsministern återigen trygg, och drog ut till Harpsund för att fira jul. Det skulle dock visa sig vara den sista gången som han skulle underskatta Lärga.

Lärga hade definitivt varit med om värre. Han simmade nonstop genom nollgradigt vatten ända till Sibirens kust. Sedan började han fotvandra den långa vägen västerut. I reptilhjärnan ekade: "Fortsätt framåt, i Murmansk finns kärnvapen". Det går inte att i detalj skildra alla de äventyr och strapatser som Lärga upplevde på vägen, så jag väljer att snabbt klippa till det här kapitlets avslutningsscen. Den visar Lärga bakom rodret på en rysk kärnvapenbestyckad ubåt färdandes i riktning mot Stockholm. Vad ska ske nu?

Havskatterna, kapitel 12

Lattinelli var full när det plingade till i mobilen. Med viss möda fipplade han upp den ur fickan. Han kisade mot displayen.

"It's been taken care of. /The bulgarian"

Han var tvungen att ta leta upp sina läsglasögon. Kunde det verkligen stämma? Han gick ett varv runt rummet innan han hittade sina bågar. Några sekunder senare förstod han att han läst alldeles rätt. Han var nära till lyckotårarna när han med darriga fingrar knappade in svaret "Den jävla rävarna in the backyard!" och skickade tillbaka. Texten gick från slottet vid Comosjön till Rosenbad på ett ögonblick.

Frstggrrd och Högberg gjorde en spontan highfive när meddelandet från Italien kom.
– My ladies and gentlemen - we got 'em! skrockade Högberg och fyllde rummet med tung kubansk cigarrök.
– Hihi, fnissade Frstgrrrd på sitt karaktäristiska sätt.

Det var över.

De hade åter besegrat sina motståndare; ytterligare en gång överlevt mot alla odds. Månsen var tillintetgjord, detroniserad - eller köpt om man så vill - och framförallt: Håkan och Lille Mattias skulle snart sitta bakom lås och bom för all framtid.
– Lmao idd, skrek Blundell från datarummet.

- Men hur gör vi med Grönland, frågade Frstggrrd i ett plötsligt infall av tvivel.
- Äh, låt Lärga göra som han vill. Vi har kommit undan med långt värre saker än det där, skrockade Högberg och höjde sin cognacskupa.

- DIE OLD! DIE RICH!

***


Månsen öppnade ytterligare en påse. Tänk att det kunde kännas så bra att göra något som var så uppenbart fel. Bara ett dygn tidigare hade han varit helt inställd på att avslöja den största svenska politikerskandalen på 35 år, men nu ville han inte göra det längre.

För nu… nu var han rik.
Han fingrade på portföljen som Lärga lämnat hos honom för en halvtimme sedan.
"50 miljoner - det känns så rätt" tänkte han.
" ...och herregud så gott det är med dillchips!"

***

Det började dra kallt på DN-skrapans tak. Klockan hade passerat midnatt och det blev mörkare för varje timme som gick. Ett efter ett släcktes ljusen nedanför dem. Det hade gått tre timmar sedan Lärga överrumplat dem och försvunnit, men de sista orden ekade fortfarande i Mattias huvud.

"See you in hell, kukar!"

Ljudet från en helikopter närmade sig innan det försvann igen.

De visste att de inte skulle komma någonstans. De var fast på taket, lämnade åt sitt öde. Utanför byggnadens ingång hopade sig poliserna och de hade förmodligen redan kommit upp om inte Frstggrrd och Högberg (eller Bismarck som Håkan kallade honom) hade velat njuta av segern sötma lite extra länge.

Håkan vände sig mot Mattias med blanka ögon.

– Ok, then listen. Let's not get caught.
– What're you talkin' about, svarade Mattias.
– Let's keep goin'!
– What d'you mean?
– …Go, sa Håkan och tittade ut i mörkret.
– You sure?
– Yeah… yeah.

Vinden mojnade tillfälligt. Någonstans i det avlägsna kunde man urskilja ett svagt ljud från rotorbladen på en helikopter. I övrigt hördes bara stadens sus, den där natten den 11 september 2051.

Havskatterna kapitel 11

Samtidigt som Lärga slits in den civila polisbilen i Västberga avslutar de båda konspiratörerna en supé bestående av svartrötter och saltsten på en av Stockholms mer ansedda krogar. De hade båda varit tveksamma till att spendera hela folkpensionen på sådan extravagans, men kände samtidigt att tillfället krävde det. De var båda ytterst glada i hågen och var stolta, och kanske samtidigt lite skrämda, av den flodvåg som de snart skulle utlösa.

Det som återstod nu var enkelt. Informationen som fanns på chipet kunde med ett knapptryck spridas till alla världens medier. Det skulle vara kulmen på 10 års hårt och idogt arbete. De kunde inte hjälpa att känna känslor av antiklimax och saknad nu när det var så nära förestående. Därför beslutade de sig för att dra ut på ögonblicket ännu en stund. De gick på måfå runt i staden tills de kom fram till DN-skrapan. Här beslutade de sig för att gå in och bege sig uppför taket för att betrakta staden från ovan.

Där uppe bredde Stockholm ut sig som en miniatyrvärld. Människorna var som myror som körde runt i små små myrbilar, konkluderade den mer poetiske av de två pensionärerna. Den här kvällen var det vindstilla, och stadens brus var knappt hörbart. De kunde inte hjälpa att snegla bort mot Rosenbad, där de anande satt en allt annat än nöjd statsminister.

Plötsligt bröts den rofyllda vyn av ett infernaliskt oväsen. De båda fick sätta händerna för öronen samtidigt som de fick kämpa med att hålla sina hattar på plats. I det ögonblicket seglade en väldig Black Hawk helikopter fram över deras huvuden. De blev så överraskade att de inte märkte att en människa firades ner från helikoptern med hjälp av en vajer. Innan de hann reagera hade Lärga snappat upp chipet som Lille Mattias hade haft i handen hela tiden. Långsamt virades Lärga sedan tillbaks in i Black Hawken.

- Haha! Jag jobbar för Fråstis nu! See you in hell, kukar!!!!!!

Havskatterna, kapitel 10

I höjd med Västberga svängde han in vid en bensinmack. Inte för att tanka, men väl för att tänka. Han var tvungen att känna efter en sista gång, försäkra sig en gång för alla. Var det han gjorde det rätta?



Det var den 10 september 2051 och klockan hade just passerat nio. Det var en klar och ganska kall kväll, precis som vilken som helst egentligen.

Lärga tände en cigg.

"Få se nu" tänkte han och började räkna på fingrarna. Han gjorde alltid det när han skulle koncentrera sig, oavsett om det han tänkte på hade med siffror att göra eller inte.

"Jag har gjort allt som Mattias och Håkan har bett mig om. Jag har hotat folk i deras hem. Jag har lagt ut minor i Kävlingeån. Jag har satt Ola Kassler i personlig konkurs. Jag har bränt ner kannibalmuseet och jag har delat ut hotfulla träkorvar till barn. Jag har skändat och torterat, jag har skrubbat folk med lut, jag har stulit en fjärilssamling, jag har skrattat åt skämt som jag inte förstår, jag har kört helikopter naken – jag har gjort allt! Okej för den där gången jag sabbade Håkans äktenskap när jag pippa litta med hans brassefru på den där swingersfesten i Piteå men det var ju innan hela den här skiten började. Det räknas inte. Så… vafan har jag egentligen fått ut att allt det här?"

Lärga hade med åren lärt sig att han ofta tänkte fel, att hans resonemang gärna landade på fel ställe när det handlade om lite mer invecklade saker. Men ju mer han funderade, desto mer övertygad blev han om att han hade rätt den här gången. Lille Mattias och Håkan hade blåst honom. Det som Mattias sa kunde bara inte stämma. Att den här manicken – vad kallade han den, en UV-ugn? – skulle vara lika dödlig som vilken kärnvapensspets som helst, nej det gick bara inte att tro på.

Han drog handen genom sitt långa blonderade hår innan han pillade upp en dosa Grov ur fickan på armybyxan. Den gigantiska prillan gav stimulans åt reptilhjärnan.

"Jamen det är klart det är rätt" tänkte han.
"Att jag bytte ut chippet mot ett annat och stack iväg med originalet för att ge det till Månsen, ja, det måste vara det riktiga. Vad är det som fule Hågan brukar säga? Att den dära Månsen, det är Sveriges mest sensationsschyssta journalist det! Eller hette det sensationslasta? Sensationsvissna? Äh, nånting sånt var det. Och visst fan blev gubbhelvetet intresserad när jag ringde upp även om det tog lång tid för honom att fatta varför jag kastade in träkorven i hans lägenhet."

Lärga gillade inte Månsen, men det kunde inte hindra honom i det här läget. Uppgifterna skulle ut, Månsen skulle ta åt sig äran och Lärga skulle ersättas med den största summan som en svensk tidning någonsin betalat ut till en privatperson. "Om uppgifterna nu är korrekta, vill säga" hade Månsen sagt med en ton som Lärga uppfattade som överlägsen. Eller bögfittig, för att använda hans egna ord som han vrålat ut i intet efter att han lagt på luren i morse.

Men nu var det han som hade kontrollen. För pengarna skulle han bomba hela jävla Grönland tillbaka till istiden, även om det fortfarande återstod en del jobb. Han visste att han var tvungen att koncentrera sig. Faror kunde dyka upp var som helst, så mycket förstod han.

Lärga fimpade sin sista cigg och gick tillbaka mot Folkabussen. Just som han satte nycklarna i låset kände han instinktivt att något inte stod rätt till. Han hann inte ens reagera innan två kostymklädda män överrumplat honom och fört upp honom mot bilens sida. Lärga kände hur kinden trycktes in i den kalla bilplåten.
– Du följer med oss i kväll. Jag tror att du kan hjälpa oss väldigt mycket, väste den ena mannen och ökade trycket ännu mer.
- WHAAAT??, skrek Lärga förskräckt.
– Har du träffat vår statsminister någon gång? frågade den andra mannen samtidigt som han bojade upp gamlingens händer bakom ryggen.

Fem minuter senare svängde en civilt polisfordon ut på E4:an i norrgående riktning. Bilen körde mycket fort.

Havskatterna, kapitel 9

Samtidigt som de två gentlemännen omsorgsfullt smidde sina ränker närmade sig en volkswagenbuss långsamt Stockholms södra förstäder. Bakom ratten satt Lärga, ute på sitt eget korståg och med lojalitet för en sak, och endast en, närmare bestämt att utsätta Grönlands naturbefolkning för guds vrede i form av atomvapen. Ända sedan barnsben hade Lärga närt ett synnerligen innerligt hat för inuitisk kultur. Allt som den stod för i fråga om mytologi, levnadssätt och konsthantverk. Hans motiv till denna aversion var kända endast av honom själv, men icke desto mindre var den verklig och högst farlig.

Han mindes fortfarande dagen då Johansson och Lägerröth hade uppsökt honom på gården i Önneköp för att få hjälp med att förverkliga sina onda planer. Visserligen hade han inte mycket till övers för herrarna. Han betraktade dem som högst svaga pokerspelare som heller inte drack manliga mängder. Dock gick han med på att ställa sina diaboliska krafter till deras förfogande. Han hade bara ett krav, en kärnvapenbestyckad interkontinental robot. Herrarna lovade honom detta, och de började långsamt att skrida till verket.

Lite väl långsamt för Lärga. Efter tio år av omsorgsfullt smidda planer började Lärga långsamt tvivla på att han någonsin skulle få se sin kärnvapenspets. Ändå fortsatte han rutinmässigt att mörda, lemlästa och lämna meddelande fästa på träkorvar. Politik var han inte intresserad av. Han hade som sagt en egen agenda. Men någonting längst inne i hans reptilhjärna hade de senaste dagarna uppfattat att någonting var fel. Mycket fel.

Nu sitter han därför i sin buss körandes i riktning mot den kungliga hufudstaden. De svarta molnen börjar hopa sig på himlen. Det är här som denna sorgliga historia kommer att få sitt gruvliga slut.

Havskatterna, kapitel 8

Håkan och Lille Mattias hade förberett sig i många år. De kunde varenda detalj utantill, de behövde inte ens anstränga dig för att exakt återge hur allt hängde samman. I deras ögon var dokumentet bara formalia - kunskapen fanns i deras huvuden sedan en lång tid tillbaka - men det skulle ju bevisas också. Och oj, vad det skulle bevisas.
– Let's fuck this country in the pussy, sa Håkan och fingrade på det lilla chippet med all information.

Det var tio år sedan de satte igång projektet som de snabbt döpte till Havskatterna. Namnet skulle både påminna om djurets latinska namn Anarrhichesis som betyder klättrare - vilket Mattias tyckte var symboliskt för kvartetten - och det faktum att de skrev om osedvanligt fula fiskar, något som Håkan gärna framhöll i deras interna diskussioner. Hur som helst, båda gillade namnet och båda visste vilket genomslag deras avslöjande skulle komma att få.

Med hjälp av sina unika bakgrundskunskaper och lika speciella kontakter - både i maktens korridorer och i den undre världen - hade de lyckats lägga hela pusslet utan att någon hade kunnat hindra dem. Visst hade de stött på motstånd och besvärliga frågor då och då, men här hade Lars Lärga varit ovärderlig. Inget problem hade varit för stort, ingen motståndare för farlig.

Och nu var det nära.

Håkan och Mattias vågade knappt tänka på vilka effekter det skulle få för dem personligen. Samtidigt kände de att de varit noggranna. Hade det velat hade de kunnat trycka på knappen redan för två år sedan men de visste mer än väl att det var tvunget att vara vattentätt. Kunde man hitta en lucka eller ett frågetecken i relationen eller i korrespondensen mellan Mårten Frstggrrd och finansminister Högberg - ja, då riskerade allt att falla. Sådana vara reglerna.

Men det var kartlagt in i minsta detalj. Det svenska, och italienska för den delen, folket skulle få reda hur de fyra Havskatterna fuskat, mutat och hotat sig till den politiska toppen. Alla skulle få veta allt om pakten som slöts mellan Högberg, Frstggrrd och Lattinelli på den där nattklubben i Örtofta för trettiofem år sedan, de skulle få reda på allt om sockerbruksmiljarderna, de skulle få reda på hur den arbetslöse Höörsbon J. Blundell hotat att avslöja generande detaljer om Frstggrrds privatliv och kort därefter erbjudits en ministerpost i statsministerns regering - ja, allt skulle ställas ut i offentlighetens ljus. Till och med kaffeflickorna. Och imorgon var dagen det skulle ske.

De hade tidigt valt bort Månsens före detta tidning, de ville inte att han skulle bli inblandad. Håkan ansåg helt inte att man kunde lita på honom medan Mattias ogillade Stockholmare av naturen. De hade kommit fram till att istället för att vända sig till en tidning skulle allting läggas upp på Donaubloggen, en sida de varit med och startat några år efter millennieskiftet.

Men trots att de gått igenom varenda tänkbart scenario fanns det fortfarande oroskänslor som inte gav med sig. Framförallt var det två tankar som inte släppte taget: Hur mycket kände Månsen till egentligen? Och kunde de lita på Lärga, hur visste de att han inte skulle byta sida?

Samtidigt insåg Håkan och Mattias att de inte kunde lägga för stor vikt vid sådana funderingar just nu - det var alldeles för sent för att backa ur. Ingenting skulle hindra dem och imorgon skulle en regering falla.

De båda herrarna skålade i Amaretto.

– För Väggarp!

Havskatterna, kapitel 7

Vi lämnar nu kort vår stackars felparkerade hjälte, och flyttar blicken till maktens korridorer på Rosenbad. Kanske finner denna besynnerliga rad av händelser sin förklaring i regeringens dunkla gemak.

Telefonen ringde återigen ettrigt. Statsministern torkade än en gång sin fuktiga panna och tvekade att greppa telefonluren. Det hade varit en lång dag på jobbet, och ännu var inget slut i sikte. Tigande betraktande han telefonluren. Det var först efter en lång blick från finansminister Högberg, i regeringskretsarna mer känd som Vogels, som statsministern motvilligt lyfte den alltjämt ringande tingesten.

Kulturminister Lundell och finansminister Högberg betraktade nervöst sina händer och vågade inte så mycket som andas medan statsministern talade. Efter tre eviga minuter lade han på luren och vände sig beslutsamt mot sitt kabinett.

- Mina herrar. Nu är det allvarligt som graven. Jag pratade precis med premiärminister Lattinelli från Rom, och vår lilla prekära historia har nu fått internationella förvecklingar. Nu finns det bara en sak att göra. Vi måste ingå en allians så ohelig att jag knappt ens vågar föra den över mina läppar.

Vi måste föra hit Lärga...

Short story slam

Vill du vara med i Donaubloggens novelltävling?

Vem som helst med någorlunda borgerliga referensramar kan delta och priserna är i vanlig ordning fina. Den som skriver det bästa kapitlet i fortsättningen på den dystopiska rackarrysaren Havskatterna vinner en korv i trä, en kopia av Jonas Blundells gymnasiebetyg i historia och inte mindre än femhundratusen paket Bragokex.


En kort resumé

Året är 2050 eller däromkring. Huvudpersonen ("jag"), en man i sjuttioårsåldern som bor i Vasastan i Stockholm, kallas till polisförhör mitt i natten där han får frågor om två barndomskamrater vid namn Håkan Johansson och Lars Lärga.

Kriminalinspektörerna vill till en början inte berätta varför de är intresserade av dessa personer men är samtidigt mycket angelägna. De är till exempel villiga att se genom fingrarna beträffade tidigare lagöverträdelser – bland annat en omfattande papegojhärva – som huvudpersonen gjort sig skyldig till.

Efter ytterligare samtal och dividerade beslutar sig polismännen slutligen för att berätta vad Håkan Johansson och Lars Lärga är misstänkta för. Läsaren får inte reda på vad de två männen, som liksom huvudpersonen passerat pensionsgränsen, står bakom men man förstår att det handlar om brottslighet och konspirationer i samhällets absoluta topp. Rikets säkerhet står på spel, skriver författarna bland annat. En gissning är att statsministern Mårten Frstggrrd har något med det hela att göra: han är också en barndomskamrat till de övriga karaktärerna.

Kort efter polisförhöret utsätts huvudpersonen för ett attentat i hemmet. Någon kastar en träkorv med ett hotfullt budskap genom hans lägenhetsfönster. Avsändaren kallar sig för Lärga vilket inte borde vara så smart med tanke på att han förmodligen heter (Lars) Lärga.

Huvudpersonen anmäler händelsen men polisen verkar i detta skede ointresserade, varpå huvudpersonen kör hem med en ohygglig oro inom sig.

…men vad händer sedan? Ja, det är här du kommer in!


Karaktärerna

Huvudpersonen
Runt 70 år, bor i lägenhet i Vasastan, skriver eller har skrivit i sitt yrke, gillar dillchips, öl och att titta på poker på tv. Har tidigare varit inblandad i relativt omfattande brottslighet där bland annat förskingring, tjuvåkning på bussar och en mystisk papegojhärva ingått. Kör trots sin ålder runt i en Hummer.

Mårten Frstggrrd
Sveriges statsminister. Om Frstggrrd vet vi inte så mycket förutom att han representerar Folkpartiet. Har tydligen blivit omskriven av huvudpersonen vid ett antal tillfällen men har nekat densamme att bli skolminister i regeringen. Frrstggrrd tillmäts egenskaper som finurlig och faderlig.

Håkan Johansson
En av de misstänka. Var skolkamrat till Frstggrrd och huvudpersonen men kontakten verkar sedermera ha upphört. Åtminstone påstår huvudpersonen det: enligt honom flyttade Håkan till Piteå runt år 2030 för att gifta sig med en kvinna från Brasilien. Beskrivs som spjuveraktig som ung.

Lars Lärga
Den mörkaste och farligaste av karaktärerna. Beskrivs av polisen som hjärnan bakom konspirationen och är sannolikt den som utfört attentaten i huvudpersonens lägenhet. Använder sig av en mustig, uttrycksfull retorik men stavar illa.

Mattias
Anonym så här långt men kan vara en nyckelperson eftersom Håkan Johansson och huvudpersonen träffades på Mattias bröllop.

Utöver detta finns det tre kriminalinspektörer med i uppsättningen: gorillan, foxterriern och den stilige grånade herren. Männen bär egenskaper som man schablonmässigt applicerar på karaktärer med dessa namn. Gorillan är bordus, foxterriern är ettrig, den grånade herren är intelligent och så vidare.

Historierevisionism

När jag var ute idag i stadens förorter för att inspektera ett par artilleripjäser stötte jag på ett märkligt ting på marken. Först trodde jag att det var en buskisinspirerad träkorv, men vid en närmre titt såg jag att det var en gammal papperslapp som kan antas härstamma från spritens och syndens år 2001.

Så här såg den ut.




PRESUMTIVA PILGRIMER (till Asienresa så fort skolan är slut)


Okke
Fördel Mycket pengar
Nackdel Måste planerna

Jåel
Fördel Initiativtagare
Nackdel Inga ben

Lager
Fördel Brinner för det
Nackdel Inga pengar

Maerd
Fördel Hormonerna
Nackdel Saknar blondiner

Linus
Fördel Slipper Wåttseröd
Nackdel DET MESTA

Bobbo
Fördel 1945
Nackdel 1945

Vogels
Fördel Charmör
Nackdel Sockerbruksarbetare

Ola
Fördel Världsvan
Nackdel Snus, HB

Biggie
Fördel 1100 Newton
Nackdel Lumpen

Färjesång

Nu är det över på riktigt.

Havskattorna kapittel 6

han kåm in po polisstachonen å slängde träkårven po bänken
kålla!! de e nån jävel såm har huttat den hära jenåm mitt fönnster!!!! ja vill anmälla fort såm fan
skrek han å såg typ jävlit arg ut -å de står suck mY kuk på den!!! jag vill snaka me en kånstapel
poliskärringen i kassan så typ jävlit förbannad ut hon me å sa du måste annmäla det här
vafan tror du ja försökerr jöra kärring! sa ja å såg jävlit lack ut men hon sket i det å börja titta argt på min hummwwee, e de din bil såm står felparkerad utanför äntren? de ska du skita i kärring sa ja, de e fan en hummweeee såm går tusen i hastigheten å du ska va jävla glad att ja vill parkera den här. å föresten e den inte min

nä nu årkar ja inte skriva mer ska fan ha pröjs först ha ett gött liv alla coksuckers!!!!!

er kåmpis lärga

Ett vykort från Tuta-Tuta

Nämen tjena!

Mdokwana här. Jag vet att det var länge sedan jag skrev någonting i blåggen. Jag har med stigande häpnad och förfäran läst allting tokroligt som har präntats ner på senare tid, och tänkte att det var tid att själv bidra med något.

Jag befinner mig nu på ett lite småmulet Tuta-Tuta, och tänkte skriva några rader hem till Sverige. Ja, hem och hem. För en sådan kosmopolit som jag är det här med "hem" något ganska så relativt. Jag har bott på många platser runt vår vackra planet: Tuta-Tuta, Belgiska Kongo, Brügge, Teckomatorp och Bratislava, för att bara nämna några. Men där som jag alltid har känt mig mest som hemma måste jag ändå säga vara Smörlyckan. Luften som darrar av förväntan, den fräna svettdoften och kanske framförallt badmintonnazisten varma vänskap genom åren. Det är inte att undra på att jag så ofta återvänder till denna plats.

Men om vi ska tala fotboll lite. Jag har ju trappat ner på mitt engagemang i klubben något på senare tid. Vad inte så många vet är att jag gick in i väggen för några säsonger sedan. Det kom liksom smygande, och jag skämdes mycket för det, men nu känner jag att jag har kommit så långt att jag äntligen kan tala öppet om det. Det är ju verkligen inget att skämmas för, men jag har alltid haft ett problem med att visa mig svag. Särskilt i den situationen klubben var i då. Det kändes som att omgivningen förväntade sig att jag skulle stå stadig som en klippa när det blåste som värst. Jag klarade det, även om jag grät mig igenom flera nätter, och fortfarande lider sviterna av denna ansträngning. Men nu har det gått så mycket tid att jag kan se tillbaks på mig själv då och använda den här erfarenheten i mina framtida engagemang.

Frågan är bara när jag ska ge mig in i elitkorpfotbollen igen. Min stackars låghalta mor blir inte yngre direkt, och det var huvudskälet till att jag åkte tillbaka till Tuta-Tuta. Sedan finns det andra projekt på det mer personliga planet som jag skulle vilja förverkliga. Till exempel har jag, trots mina 56 år, aldrig känt att jag har haft tid till att bilda en familj. Men jag börjar känna ett behov efter det nu, kalla det Mdokwanas biologiska klocka, eller vad ni vill. Jag har funderat mycket på hur kvinnan i mitt liv ska vara, eller snarare hur jag önskar att hon ska vara. Detta har sysselsatt mig under många ensamma kvällar på ön. Kanske känner någon av er till någon kvinna i lämplig ålder som skulle vara intresserad av en medelålders belgisk-tuta-tutsk fotbollsmogul? I så fall hade jag varit hjärtans glad om ni hade hört av er till bloggen.

Men nu känner jag att det börjar bli dags att avrunda. Nätterna på ön är svarta och långa, och det hjälper mig ibland att skriva av mig lite. Det är inte så bra att i alla situationer att hålla det som finns inom sig för sig själv. Ofta hjälper det att dela med sig av sina tankar och sina problem.

varma hälsningar från Tuta-Tuta

er Mdokwana

BREAKING NEWS

JONAS LUNDELL HAR KÖPT LÄGENHET.

Reaktioner på detta.

Hafskattorna kappitel fem

"oh shitt" tängte han när han så lapen po träkårven. ja ska fan ha pröjjs för fönstert å den jävlen ska fan ha pryl, Sen tängte han innte mer po de utan satte po tvn de va internatsjonal påker tjallensche. fan va coolt tängte han å hämta pilsner å dillchipps sen titta han lite po de å tängte hur han skulle göra sen. oh SHIT" tängte han. ja måste kanske gå till snuten och bäretta igen fast dåm var ju sega som fan i huvudet tängte han. men han tängte att han måsste jöra de ändo. så han jick ut och hemtade sin Hummweee i garaschet å körde fort som fan ner mot polis statjonen. han körrde över ett par kärringar å hunnar po vägen "unnan för fan ja har fan brottåm!!!!" efter 1 minut va han framme po polisstachonen å sprang in på polisernas rum ijen...

Ny intervju!

Intevju med Frostgaard!!!

För bloggens räkning har jag, Mdokwana, som ende journalist i världen fått tid till pratstund med världens mest omtalade man: kändisfrisören Frostgaard. Vi träffas en sen vinternatt i en andra klassens bingohall i Maglasäte.

Hej Frostgaard!

Hej, Mdokwana!

Jag är inte känd för att prata runt frågan. Det alla undrar, inklusive jag själv, är om du verkligen ska ansluta till Donaumonarkin nästa säsong?

Eh ja, det vill jag inte tala om än.

Varför?

Frågan är för kontroversiell, men jag kan avslöja andra snaskiga nyheter om laget!

Jag lyssnar.

Dopingryktena till exempel.

Finns det sådana?

Ja, enligt senaste WADA-rapporten ska Lellesson ha spelat med sju olika sorters opiater i kroppen, mot Påse. Och det är bara toppen av isberget.

Ja, det må jag säga. Men den här Lellesson, finns han egentligen? Enligt många är han mer som en slags skuggfigur och enligt vissa består han av något så exotiskt som antimateria....?

Vi kan säga så mycket som så, hans överkropp består av antimateria och hans underkropp består av ett mycket mer exotiskt material. Mer kan jag inte... på min frimurarheder avslöja!

Vänta nu här, exotiskt material? - frimurarheder? Vad talar du om?

Ja, det här går ända upp till toppen. Slå upp alkemi i ordboken.

Är detta ett försök att förvirra? Är det förresten du som ligger bakom den där vämjeliga självbiografin om Mdokwana och Tuta-tuta?

Nu talar vi om andra saker. Det inte många människor känner till är att monarkin i många år endast var en fasad för Månsens illegala hästslakteri på Stora Tomegatan.

Det här känner jag till; Frank, Fjälkner och hela fadderullan. Du behöver inte säga mer.

Just det.

Något mer du vill bjuda på för bloggens trogna läsare?*

Lärga är klar för klubben.

Det var det jag fruktade.


*Alltså Bobbo, Jan Vermeer, Konstapel K och glasögonstudiemannen. Ja, och så en jätteliten tysk medborgare såklart.

Intervju med Frostgaard

Det ryktas överallt runtomkring i stugorna om en osannolik återuppståndelse av Donaumonarkin. Vi vände oss till en känd Monarkiprofil med lite näsvisa frågor. Det blev ett spännande samtal om arbetarlitteratur, hästavel och det gröna fältets schack.

- Hej Frostgaard. Har du läst mer om Kal-Åska?

- visst, ligger och läser om robert o arvid just nu. spennande

- eggande till och med?

-tämligen

-hårresande

- robert har precis fått tinnitus. susar i huet

- han skulle aldrig gett sig på bonden, eller vad det nu var

- nä just, grävde för dåligt

- hoppas han lärde sig en läxa. Men han är och förblir en oförbytlig drömmare,som du snart ska få erfara

- ja det verkar inte bättre, men jag tror mycket på den här danjel, frilansprästen

- nä, dessa prelater

- har du läst hela sviten?

- tror det, har även läst Raskens, det är en skälm må du tro

- hihi, raskens är skojig, åtminstone när han får kallbrand i sitt statarben då vred jag mig av skratt

-men nu får vi komma till saken. Tror du att Donaumonarkin kommer att återuppstå i Malmökorpen?

- det låter osannolikt

- fast lek med tanken lite. Hade det inte varit eggande?

- lite eggande ja, finns det sådana planer?

- Vem vet. Det är jag som ställer frågorna här. Har du några spännande nyförvärv att föreslå för lagledningen?

- nja det är nog klent på den fronten, kanske per lagerroth. Tänk dig far och son i kedjan

- det ryktet går ju inför varje säsong. Har han inte blivit för gammal?

- kanske. Frank ska väl snart få barn, där finns ju en påläggskalv

- jo, men frågan är om Perra och Frank Jr kan leverera redan denna säsong?

- nja, det är väl ett lagbygge för framtiden

- men det behövs väl snarare väletablerade spelare som kan gå rakt in i startsjuan. Jag tycker du är förtegen!

- jag tänker så att det knakar, men kommer inte på några namn

- usch. Det här var en mager intervju. Har du några andra spännande tankar om Monarkin för blåggens läsare?

- nej, inga direkta. jag tänker inte i onödan på så abstrakta ting

- hästavel då?

- ja det kan möjligen vara en bra sidoverksamhet för klubben

- jo kanske. Tack för intervjun!

Havskatterna, kapitel 4

Jag tog taxi hem till Dalagatan. Jag orkade inte annat, jag ville bara hem. När bilen körde över bron vid Tegnersgatan slängde jag en blick över axeln och såg hur Stadshuset gyllene kronor sken upp i morgonsolen. Klockan var inte mer än fem.



Symboliken kändes nästan överdriven. Stadshuset, detta vykort för Sverige, detta land som från och med i dag aldrig mer skulle bli sig likt och detta på grund av två pensionärer vid namn Håkan Johansson och Lars Lärga. I alla fall om jag nu skulle tro på allt jag hört denna underliga natt på polishuset. Ja, skulle jag? Borde jag? Jag visste inte och jag ville inte, men insåg samtidigt att jag inte hade någon större anledning att misstro polisen.

När vi kom fram gjorde jag en ansats för att betala taxin, men chauffören viftade avvärjande. "Jag har läst texterna om statsministern flera gånger om. Enastående bra!" sa han och pekade på en klisterdekal ovanför instrumentpanelen med texten FOLKPARTIET.SE på. När jag kom innanför dörren gick jag raka vägen in i badrummet för att tappa upp vatten. Jag hann knappt sjunka ner i karet förrän jag somnade.

Pang! Jag vaknade med ett ryck. Pang! Utifrån lägenhet kom en öronbedövande smäll. Eller var det två smällar? Förvirrat reste jag mig ur vattnet. Vad var det som hände? Jag hoppade upp ur badkaret och svepte en handduk om livet. Försiktigt gläntade jag på dörren.

Hallen var tom. Långsamt smög jag mig mot vardagsrummet. När jag kunde se in upptäckte jag genast vad som hänt. Mitt på golvet låg ett långsmalt föremål täckt i glassplitter. Jag blev stående ett par minuter, men efter att ha försäkrat mig om att ingen annan fanns i lägenheten vågade jag mig fram till föremålet på golvet.

I samma ögonblick som jag såg vad det var kände jag en tydlig ilning längs ryggraden. Framför mig, på golvet i min lägenhet, låg en träkorv. Jag sparkade försiktigt runt den med foten och upptäckte genast den vingliga texten på baksidan. "SUCK MY KUK" stod det textat.

"MVH LÄRGA".

Hafskattorna kapittel 3

Nu trode han att sissta päran va satt. "Fuck. Va fan prata dåm om. Ja vet fö fan ingte vem l e. å så jevla tradiga gobbar prata bara åm tråkia grejor å driker kaffe. ha dåm innte hört åm brennvin"

den ena gobben sa " vi kann sidda här hela natten, för elle senare moste du snaka" å titta po sin rolex. beretta om L nu annas få du po flabben sa den annre. Shit!!! tängte han de mena allvar den här gången. å han börja bäretta, nu palla ja fan ente skriva mer. ska fan ha pröjs innan ja skriver mer åm de här domheterna

Havskatterna, Kapitel 2

I en annan del av polishuset sitter det ytterligare allvarliga män. De är denna gång tre till antalet. De är som sagt allvarliga. Det dricks kaffe. Ingen har dock roligt. Det lilla förhörsrummet där männen sitter har kala väggar och en gulblek linoleummatta. Över det enkla träbordet, som jämte tre stolar utgör rummets kompletta inredning, tronar ett porträtt av statsministern. Han ler faderligt och finurligt som vanligt.

"Är det inte lika bra att du börjar prata nu?" Det är mannen till höger, som för övrigt är lite lik en gorilla, som pratar. "Och då menar vi inte att du ska dra den jävla historien om den där papegojfan en gång till. Den kan vi nu." Nu är det mannen som ser ut lite som en foxterrier som talar. Mannen på den andra sidan av bordet, en grånad stilig herre, visar bara oförståelse. Eller är det trots? "Men jag vet inte vad ni talar om. Jag har ju försökt förklara det för er. Kan ni inte säga vad det är som jag är anklagad för?"

De båda kriminalinspektörerna ser uppgivet på varandra. Gorillan gör en ansats till att resa sig, men blir hejdad av terriern. "Vi har ju haft span på dig ett tag nu. Vi vet allting om dig. Hela ditt liv känner vi bättre än du. Förskingringsskandalen på Venusdeltats förskola, din misslyckade karriär som cirkusartist och den oerhörda besvikelsen för att du inte blev skolminister i regeringen Frostgaard den där gången. Vi känner till alla dina smutsiga hemligheter. Att du brukar tjuvåka på Skåneexpressen, ditt förakt för småbarn, och, som du så vänligt har upplyst oss om redan, den där förbannade papegojhärvan. Detta är bara några exempel. Vi kan krossa dig när vi vill, och det vet du. Men vi gör det inte. Och vet du varför? Jo för att vi egentligen inte är intresserade av dig. Vi är intresserade av L".

Havskatterna, kapitel 1

Håkan Johansson.

Jag kunde vagt erinra mig namnet. Ansiktet... nej, men namnet, ja. Eller blandade jag ihop honom med någon? Det är ju när allt kommer omkring ett ganska vanligt namn. Han har gått i en parallellklass till dig på gymnasiet, sa han. Jaha, svarade jag förstrött. Tröttheten molade i hela kroppen. Och?

Hur kände ni varandra, trilskades han. Tankarna flög runt i huvudet utan att fästa, utan att bilda samband. Jag minns inte. Jag minns en att det var en kille som hette Håkan Johansson men också en som hette Johan Håkansson och att de gick i samma klass. Men vem var vem? Det var ju nästan 50 år sedan. En mansålder, nästintill. Åtminstone kändes det så. Det sista visste jag inte om jag tänkte eller sade. Han fortsatte, fast nu med en mildare ton.

Minns du nu, frågade han mjukt, och höll upp en bild på en tonåring iförd studentmössa, glasögon och dimmig blick. Jag behövde inte ens tänka efter. Visst kände jag igen honom. Visst hette han Håkan. Jag minns att vi spelade fotboll tillsammans och jag minns en dråplig anekdot om hur Håkan tillverkat en korv av trä i skolans slöjdsal. En varmkorv. Av trä! Tänka sig så dumt! Jag höjde blicken och såg in i hans ögon. Ja, sa jag. Jag känner igen Håkan Johansson och jag kände honom ganska väl en gång i tiden. Men det var som ni kanske förstår nära ett halvt sekel sedan.

Jag stirrade på bilden igen. Studenten hade mössan lite på sned. Ögonen var suddiga, troligen påverkade av alkohol, men leendet avslöjade... ja, jag vet inte vad. Det fanns något spjuveraktigt över uppsynen. En naiv uppkäftighet, en ungdomlig glimt i ögat. Visst var han lite så till sättet, Håkan? En vag känsla av värme strömmade genom min sömndruckna kropp. Eller var det jag som konstruerade något i efterhand, något som aldrig funnits?

Hur kände ni varandra, sa han när han plötsligt avbröt mina funderingar. Tja, vi var vänner, sa jag. Vi lärde känna varandra på gymnasiet och umgicks i samma gäng. En annan i det gänget var för övrigt Mårten Frost... sa jag innan jag blev avbruten. Jo, vi känner mycket väl till din bekantskap med statsministern, sa han märkbart indignerat. Det har varit svårt att missa med tanke på dina skriverier. Men låt oss hålla oss till Håkan Johansson. När hade ni senast kontakt?

Det var i början av tiotalet, sa jag. Säg 2013 eller 2015 eller något i den stilen. Det var på en gemensam bekants bröllop och vi var... Var det på statsministerns bröllop kanske, avbröt han forcerat. Nej, svarade jag tvärt. Det var tidigare. Detta handlade om vår gemensamma vän Mattias, om det nu spelar någon roll. Han betraktade mig skeptiskt. Du menar att du och Håkan inte setts på över 35 år? Och inte hörts?

Nej, sa jag uppriktigt. Vi har inte hörts på väldigt länge. Det senaste jag hörde om Håkan Johansson över huvudet taget var att han gifte sig med en brasilianska och att de bodde i Piteå. Det var säkert 20 år sedan. Dessutom vet jag inte ens om det var sant eller inte, fortsatte jag och kände hur irritationen växte för varje mening jag var tvungen att formulera. Dessutom började oroskänslorna göra sig påminda. Vad är det som händer egentligen? Det var min tur att fråga.

Vad handlar det här om, frågade jag skarpt. Här väcks jag mitt i natten av telefonen, blir mer eller mindre tvingad till polishuset, och när jag kommer hit börjar du fråga om en person jag inte träffat sedan tiotalet. Jag hoppas för din och er skull, vem och vilka ni nu är, att det här är allvarligt. Jag är en människa av det slaget som brukar prioritera sömn klockan tre en torsdagsmorgon.

Han reste sig hastigt upp utan att märka att han välte ner en halvfull kaffekopp från bordet med ena armbågen. Hans ansikte var flammande och man kunde se hur halspulsådern jobbade för högtryck precis ovanför den hårt knäppta skjortkragen. Svetten rann nedför hans panna. Men ögonen var fokuserade, koncentrerade och fästa rakt in i mina. Han dröjde ett par ögonblick, som om han tog sats.

Det är mycket allvarligt, sa han. Jag är rädd för att det är mycket allvarligt, det som händer just nu.

Ovisshet

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Kanske är det dags att sätta dit samerna?!

Bildhumor

Lärka i Wien

Hallåååå erra jävrra fiddor!!!! Nu e ja i österiges huvudastadajevel VIN! Ja de låder ju liadant som sånnt som alla FIDDOR drikker så ja tänkte ja skriver så! Själv drikker ja enbart pilsner och sprit!!!! (en gång drakk ja hunnapiss osse men de jör ja allri mer kan ja säja!! HAHAH, ja jävrar!!!)

Ja, själva idén med denna resa e att jag ska skriva litta om vad jag hittar och ser i den här jävrra stan. Unjefär som när ja var i Adam Hitlers fula idiotastad Bärlin!!! MEN DE VILL JA ENTE!!! FuKK ITTT!! Egentligen tykker ja att det e meget better att läsa om sånt i Lantmännens tidningajävel som ja får hem i brevhullet varjje söndag!!!

Menn samtidigt har jag lovat han fubbiken Skiller (OBS SKÄMT!!) att skriva. Så nu tänker jag beretta om vad fålket på gatorna sysslar med.

Här varkar bara finnas idioter och bögarr som spelar kärringainstrument som PIJANOU och BÖGAFIJOLL!!! Överallt sidder di, i gadahörnen och på tårjen!! ASSÅ HALLÅÅÅ!! Mann kann för fan ente sidda på markken och spela som nån jävvrra zigenare!! Aaa ja blir så less! Di ska bara ha pängar hela tiden!! Ja, förresten – här i Vin har de ente rediga pängar heller. Bara tönt-mynt med nån bög med långt hår på!!! SOPPPPORR!!

Det ennda som e bra e alla fula töntar som man kan flabba åt! Åh harregud! Ja höll på att skita på mig minst 20 gånger!!! (SKÄMT!!) Hähähä!!!

Betyg: en bögafijoll!! Ja vill härifrån!!

MACDONALDS!

Hallå kukar!!! Lärga e tebaga starkare en nogonsinn! Ja e i Spanijenn! I madrid och skriver för Donutbloggen!!

Jag kann inte skriva so myket nu men jag har haft super bra! Gott på fotboll o macdonalds och tjurfektning. Sen va jag på ett slott okså som var sepe. O sen treffa ja horer!!!

Ja ska skriva mer senn för skiller har sakt att han ska skika pengar till mig.

Helsningar från Afrika!!

//Er polare Lärga.

Lärka i Berlin - Del 3: Alexanderplatz

Hallå. De e Lärga ijen. Ja e kvar i tysklann å skriver fortfarande för blågen. Igår va ja på ett stelle såm heter aleksanderplats. De e ett stort tårg såm e typ dubbellt så stort såm Nya å gammla tårg i hörby i storleken. ja tykte de va fan jävla stort, blev fan i mej lite vilse åm ni fattar? Ja lacka lite direkt för de hette aleksandrplass, aleksander e ju ett böganamn alla såm hete så har glasögon å treor på alla matteprov. e de nått ja hata mer en bögar e de plugghestar.

Där va ett stort jevla torn såm heter färnsetorm. Oh shit! tänkte ja när ja så det. De e typ skitastort å ja trodde först de va de där tornet som gobbarna i biblen bygde för å skåja med allah. Fast ja brukar kalla hånom Allan!!!!! Hahhahah. Tro nu ente ja e än bög för ja jillar bibelen. biblen e fan bra, asså många såm dör och pårr och grejor såm sprängs i luften å biljakter fast me hest. Män nu kåmmer ja från ämnet.

Å sen va de en massa kärringar såm fråga do jo spik inglisch? Va fan tror du dumkärring? Lär dej svänska för fan! svara ja å skratta. Sen va där e stor klokka såm hette vältsajtor. fan va jevla dumt sa ja å lacka. sjelv har ja en rålexklåcka såm jag köpt på sjöbomarknad en sån såm vin deisel har. eksakt samma. ja skratta såm fan åt allting. viket jevla cplann tysklann e. hade ja ente fått pröjs hade ja fan ente stannat en säkund till.

sen innan vi skulle tillbaks till hottelet så vi en brud me skitstora pattar. de rädda fan upp hela dan. min cpfotograf ville först ente ta en bild men då lacka jag ur på allvar å drog kniv. då to han en.

Betyg: 5 prillor. De mästa va kass, men tornet till gudagobben va fan rett fränt. å bruden!!!!!

Your message has been delivered

A message to Mattias Profithungersroth. From Daddy Boastin.



Uvar i mitt huvud.
Apor avge skri.

Uvar i mitt huvud.
Apor avge skri.

Uvar i mitt huvud!
Apor avge skri!

UVAR I MITT HUVUD!
APOR AVGE SKRI!

UVAR I MITT HUVUD
APOR AVGE SKRI!

UVAR I MITT HUVUD
APOR AVGE SKRI!

APOR AVGE SKRI!
APOR AVGE SKRI!
APOR AVGE SKRI!

AVGE SKRI!
AVGE SKRI!
AVGE SKRI!
AVGE SKRI!

SKRI!
SKRI!
SKRI!
SKRI! SKRI! SKRI! SKRI!

Jag har gjort något oförlåtligt

Snabbintervju med O. Månsen

(Lagerfot) - Det sägs att du står anklagad för att ha dräpt en man?

(Månsen) - Vansinne suddar effektivt ut ytligheter som trivsel och glädje. Kvarstår gör ingenting.

(Lagerfot) - Ja, okej. Det sägs även att du är liberal?

(Månsen) - Ja, och jag tycker att minst alla borde vara det.

(Lagerfot) - Nu måste du väl ändå skämta?

(Månsen) - Nej. Det är lika sant som att jag en gång ägde en dekadent ljusfjärrkontroll och hade popkonst på väggen.

(Lagerfot) - Usch, det var hemskt att höra.

Lärka i Berlin - Del 2 - Museumsinsel

På grund av rättighetsproblem så kan vi först nu publicera den andra delen av Lärkas resereportage från den tyska huvudstaden. Den här gången har Lärka hittat vägen till Museumsinsel.

Hallo alla kukarr!! Ja e fortfarane i TYSKLANN!!!!! Ja de lannet me adam hitler å de. Men nu ska ja bäretta nått såm ni inte visste. De e et riktit lann. Ja jorde lite risörj innan ja åkte hit. mann e väl pråffs för fan! Jo ja kolla en film om tysklann. De va typ krig å så. De va typ rätt fränt i början när de sjöt å kasta båmber, men senn va de bara en massa gobbar såm prata och så. skittråkit. ja stängde av. man e väll inte bög för fan!

Men i alla fall. De slängde ut mej po en ö mitt i stan. De va en massa mänsjor överallt så först trodde ja det var typ hörBy eller sjöbo marknad. Men sen fatta ja att de inte va det å då lacka ja ur direkt. Men vafan. ja hade ju ente fått pröjs än så ja tänkte vafann! å gick in i ett stort hus såm hette pärgamån. de lät lite såm de kunne va pårr där inna så jag tänkte vafan å jick in. när ja kåm in så ja att de va ett museum!!!!! SUCK MY KUKK!!!!! skrek ja å svinga mot alla ja så. Ja sprang ut å hammna mitt framför en kyrka!!!!! FUKK åffffff!!!!!!!!!!!skrek ja, å börja lacka ur po riktit. vicken jävla bögö tänckte ja å sprang så fort ja kunne.

Men de va en sak såm va bra. De fanns ett hus såm va nästan helt rivit. De så ut såm de hade släppt en atombåmb po huset å de tykte ja var rolit. Men annas va de skit. åk för fan inte dit!!!

Museumsinsel
Betyg 1 överstruken prilla!!!!!!

En dystopi

Jag bor tillsammans med en man som heter Mekelund. Han blir lätt uppstressad. Nipprig. Fladdrig. Han brukar gå runt och mumla "men vad är det här?" och "vet jag inte vem jag är?" dagarna i ända.

Men det är inte därför jag skriver. Alldeles precis ramlade, snubblade och tramsade Mekelund in från Stureplan där han varit på "konferens" med jobbet. Alldeles vild och alldeles vind. Han SKRIKER.

"Kan man inte bara få betalt för att dricka? Alltså, man jobbar ingenting, man bara dricker en jävla massa sprit och sen får man pengar för det. Va, kan man det eller?!"



Det här, mina vänner, är Sverige år 2009.

Dagens garv

- Varför ska man inte svara i telefon när det åskar?
- Eh, jag vet inte..?
- Det kan vara Jonas Blundell som ringer!

På spaning efter den tid som gryr

Det är klart man kan se tillbaka, det är inte det. Men jag föredrar att gå en spaning åt ett annat håll. En spaning rakt in i det vi kallar framtiden.

Så här ska mitt liv se ut i december 2009.

Jobb På tidning, helst modell stor. Sport eller kultur.
Pengar Tillräckligt för att åka mycket taxi
Bo I Stockholm. Fortsatt på Söder tror jag.
Vänner Dra ner summan något. Behålla de bästa.
Familj Ha en käring att diskutera de stora frågorna/pippa med
Öka Vardagsenergi
Minska Heldagar i soffan när jag inte ens svarar i telefon
Återta/återfå Det där brinnande filmintresset
Sluta med Snusandet
Börja med Seriöst genomtänkta texter
Fortsätta med Häckla Laggan

Så här tror jag det går.

Jobb Sample Section, Lund
Pengar Stora summor! (I skulder)
Bor Väggarp
Vänner Dragit ner summan något. Behållt de sämsta.
Familj Laptop
Ökat Kåtheten
Minskat Sex appeal
Återtagit/återfått Nedstämdhet
Slutat med Humor
Börjat med Rökning
Fortsatt med Häckla Laggan

På spaning efter den tid som flytt

Det fanns en tid för länge sedan. Det var en tid då världsliga ting som lyxbilar, troféfruar och potatisar inte upptog all vår vakna tid. Det var en tid då vi var unga, hungriga och höga på livet. Det var också en oskuldens och antitesernas tid. Det var en tid då vi inte fick ligga. Det var en tid allt var möjligt. Det fanns ett fotbollslag.

Många matcher spelades. En del matcher avlöpte i hjältelagets favör, men de allra flesta var bittra nederlag. Det är dock en match som jag aldrig kommer att glömma. Nämligen den sista (som heller aldrig spelades): Donaumonarkin mot Den oskyldiga ungdomens IF. Här kommer matchreferat.


Donaumonarkin (0) - Den oskyldiga ungdomens IF (5)

Dagen till ära spelade Donaumonarkin iförda blåställ från varvet i Gdansk (ungnynazisten Speedy Boy hade nämligen, felaktigt, hävdat att det var årsdagen av Solidaritets uppror, och tyckte att det var ett passande hån). I vilket fall sparkades spelet igång efter att Kongodomaren hade blåst igång matchen med sin tvärflöjt. Tvärflöjten, och även hans Ghostbustersuniform, var troligen medtagna för att fira något slags jubileum. Vilket framgick inte.

Matchen inleddes kastrofalt. Shark försökte imponera på ett handbollsflicklag genom att deklamera rader ur Farväl till vapen, samtidigt som han markerade ingen mindre än Utanskägg-Pirlo. Han var inte uppgiften mäktig, och resultatet blev att han deklamerade obsceniteter och även missade markeringen. 1-0. Korpulensroth var givetvis rosenrasande och satte sig på matchbollen i protest.

Men spelet kom igång igen. Frank försökte sig på en indianare till Lellesson, men denne hade redan tittat för djupt i flaskan. 2-0. Frank slet sitt hår och lämnade gråtande Victoriastadion. På vägen hem brände han ner fem bostadskvarter. Den tjusige Johansson manade till lugn, men det var förgäves.

Spelet gick igång igen. Fjälkner lommade förstrött runt på sin vänsterkant. Han drömde om brinnande stridsvagnar och lukten av jetmotorer i öknen när han plötsligt fick en diabolisk idé. Han avbröt matchen och gick hem för att tatuera in Lukasevangeliet på sin underarm. Sen dess har ingen sett till honom. Donaumonarkin var nu allvarligt decimerat, och man började leta syndabockar. Alla föreslog Speedy Boy utom han själv som föreslog Tjuvfiskeroth. Debatten var så upphetsad att Frank fick kallas tillbaka för att medla. Då passade motståndarna på att göra 3-0.

I halvtidsvilan fick Månsen en religiös uppenbarelse. Hans första steg var att be om ungmiljöpartisten Lundbergssons hand, för att, som han sa, "göra en redbar kvinna av honom". Detta framkallade svartsjuka och misskund inom laget, vilket var precis vad Månsen hade avsett. DÅ vidtog steg 2. Till allas häpnad föll han till synes död ner på golvet. När laget samlats runt honom tittade han plötsligt upp och hånskrattade. Hånskrattet ekade i hallen. Shark började gråta, och Lellesson tittade förvånat upp från den papperskorg han för tillfället stod och vomerade i. Men det fanns ingen tid för eftertanke. Matchen var igång igen.

Andra halvlek började med att Fundamentalistroth korsfäste sig själv i målet. Medan han togs ned passade motståndarna på att göra 4-0. Motståndarlaget, en salig blandning av gamla antagonister som Badmintonnazisten, Skägg-Pirlo, Jägersvakten, Ted Dawson, Hasse the Eagle, Olof Palme och en grottmänniska, anade nu segervittring. Trots alla uppskakande upplevelser under matchen kunde dock Monarkin hämta upp spelet. Alla gav allt. Visserligen trodde Shark att det fortfarande var första halvlek och Lellesson att han var på 50-årskalas, men på något sätt flöt spelet ändå på.

Men det sista steget i Månsens ondskefulla plan skulle komma att punktera matchen. Mitt under ett lovande anfall drar han av sig sitt blåställ inför en oförstående hemmapublik. Under blåstället visar det sig att han har en svart SS-uniform. Hånkskrattande delar han ut propagandaskrifter till alla på planen. I det allmänna tumultet faller 5-0, och kongodomaren ser ingen annan råd än att blåsa av matchen med sin tvärflöjt.

Efter matchen sitter alla och tiger tillsammans i omklädningsrummet. Ingen förstår. Ingen vill heller förstå. Var blev den av? Ungdomen...