Stenarna

Ibland åker vi till Stenarna. Det är ganska långt och så jävla roligt är det inte heller.

Man tvingas sitta i bilen och lyssna på P2 och Laserroth gissar fel kompositör mest hela tiden. Dessutom utgörs kärnan av tre män som hellre gör saker svårt än lätt och samtalen blir därefter. Svåra. Komplicerade. Lösningslösa.

Det finns ändå något som gör att man måste följa med. Missar man en utflykt till Stenarna kommer hjärnspökena. Uvar i mitt huvud - apor avge skri! Syndromet kan liknas vid när man missade årets roligaste fest på gymnasiet. Typ alla var där. Typ sista chansen och livet ändras för alltid. Det är ett tillstånd som inte riktigt kan beskrivas och därför måste sorteras i något slags ångestfack. Och Stenångesten kan vara påtagligt påtaglig. Den kan ta över all tankeverksamhet – vilket leder till ett allmänparalyserat tillstånd - i flera veckor och ändå kan jag inte förklara den bättre än såhär. Bara finns liksom.

Senast vi var vid Stenarna var i höstas någon gång. Vädret var stackale di, som e ude å ränner; det åskade till och med. Och blåste utav bara hällregnet. Varje gång man är vid Stenarna analyserar man väderleken för att göra en symbolisk jämförelse med sitt inre tillstånd. För det mesta stämmer ingenting men just den här gången var det lika mycket uppror inom mig som det var i gewittret som jagade oss ner för åsryggen till Kåseberga hamn. Men ett par timmar senare, åter i Lund hade jag lugnats en smula och den följande perioden skulle komma att bli något bättre. Såhär i efterhand undrar jag om det inte hade med Stenarna att göra. Som om jag lämnade något där, något jag inte längre ville bära.

Jag tror vi ska åka dit snart igen. Av outgrundlig anledning så har vi inte varit där på snart ett halvår. Visserligen har det varit iskall vinter men det är ändå en ganska dålig ursäkt. Har Stenarna klarat av att stå där långt över tusen år borde man själv klara att vara där en halvtimme i alla fall, oavsett om snön haglar och tyska armadan skymtar i Mårtens Frostgårds stjärnkikare. Nej: vi ska dit. Max två veckor.

Kaffe är viktigt. Ett öppet och naivt sinne likaså. Är du sedan beredd på att avge oortodoxa läten, typ vrål och skri av primalart, kanske även du är redo för Stenarna.