Filmsmak?

Det är sannerligen intressant att analysera människor utifrån deras filmsmak. Här följer ett försök därtill.

Dennis Schiller: Kulturpessimist vars filmintresse bygger på smal fascination för det annorlunda och makabra. Ryser i hela kroppen vid allt som kan liknas folkligt och spinner som en katt när historiens myter slutligen avslöjas och avlivas. Världsförsämrare som sprider borgerliga plattityder med viss finurlighet. Bygger sina föreställningar om filmvetenskapen på grundvalar som nog fått varje professor att njuta men som knappast utmanar etablissemangets hårt fastställda riktlinjer.

Ardis: Ensliga intellekt formar säregna intressen. Även han ryggar tillbaka för det allmänna med lapidariska omdömen och ursäkter om stil och smak. Svag för karghet och djupt lodande utgrävningar i samvetets innersta syndfullhet och en stor antagonist av ytligt mänskliga drifter. Sökare utan något egentligt mål och en stilsäker representant för den moderna människans tragiska dualism.

Mattias: Svårmod föder flyktig vurm för det storslaget anti-borgerliga. Allmogens lättjefulla pilsnerhumor blandas med varm humanism där nog glättigheten sticker ut ur den annars så längtansfulla ensamheten. Oregerligt tragisk.