Kultur!

Kring kulturbegreppet och sökandet efter vår sanna anda

Inatt drömde jag om år 1903. När jag vaknade var det 1872. Jag undrade:

Är kultur beständig eller förändras den och i så fall av vad?

Jag slog mig ner i Alexandrias bibliotek och läste.

Lindström (s.14, 2002):

"Another aspect of the imperial experience noted by Fellner is the strong tradition of thinking about Austria as, in some form, the German mission in Europe. The role of carrying German culture to the south-east of Europe is an integrated part of this notion, which according to Fellner, is inseperable from military, politicial and economic domination of these same parts of Europe"

Wikipedia:

"Die Kleindeutsche Lösung war ein in der Frankfurter Nationalversammlung von 1848 diskutiertes und schließlich verabschiedetes Modell für die Vereinigung der Mitgliedstaaten des Deutschen Bundes unter Führung des Königs von Preußen und unter Ausschluss des Kaiserreichs Österreich. Sie stand im Gegensatz zur Großdeutschen Lösung, welche die überwiegend deutschsprachigen Teile des Habsburgerreichs einschloss. Verwirklicht wurde sie jedoch erst 1871 nach den deutschen Einigungskriegen."

Något som liknar en kommentar i samma mening som en annan skriver något slags inledning:

Att sprida en kultur är problematiskt eftersom det vilar på en tämligen bräcklig grund ur moralisk synvinkel vilket framgår av Lindströms text. Kultur sprids alltid via ekonomisk, politisk eller militär dominans. Oftast börjar en sådan mission via det sistnämnda, alltså genom förtrycksrelaterade åtgärder vilket Donaumonarkins angrepp på Serbien 1907 antyder. Är kultur således beroende av krig för sin överlevnad? Låtom oss se!

För att komma problemet närmare kan man nyttja påståendet om att nationernas överlevnad beror på krig, vilket vilket framförts av de röda djävlarna i öst och en ensam man på KG. I ett kommunistiskt samhälle är alla likar och där finns inget behov av att sluta sig samman i förbund för att hävda sin rätt till naturtillgångarna. Problemet är här att det kommunistiska samhället kom att förutsätta en elit som på ett tämligen oorganiskt och maliciöst sätt utnyttjade massorna i samma stil som en östelbisk junker på 1880-talet. Nej, kultur är något djupare än en nation med en klangstark nationalsång eller någon konstig by på gränsen mellan Frankrike och Spanien. Kultur använder bara nationen och kriget som värd, som när jag sover hos der Fo efter en hård natt på Lunds centralstation. Kultur förutsätter alltid krig eftersom konflikten är dess hjul, i samma mening som Blundell inte kan spela fotboll då han har punka på storcykelodjuret. Så fort människor från olika platser med olika kultur möts sker ett kulturellt utbyte - via tal eller annan osedliga kommunikation. Men mer om krig. Krig förs av både republiker och diktaturer och kultur sprids således av både män och kvinnor. Även barn. Kanske inte katter men ni förstår ju för fanken vad jag menar. Så länge det finns kultur kommer det således att finnas krig. Och så länge det finns människor finns det kultur då den är grunden för vår existens.

För framtiden ser det inte bra ut med andra ord, iaf inte för de utan ett gäng bomber i schäslongsutrymmet. Låt oss i stället stänga in oss och skriva konstiga böcker! Bränna piratfilmer! Tänka på att sluta kröka! Ringa Skånes fotbollförbund! Se på regnets tapptapptapp, och le.

Vad väljer du? Österrikisk tolvtonsteknik i östra Europa? Tysk lutheranism i Baltikum? Eller Donaumonarkin på plats vid Stenarna på lördag? Aska över döda kroppar och störtdykningar ut mot de jublande människorna på Alexplats?

Jag väljer att sluta bry mig om historiens gång, den är redan förutbestämd!