Småaktigheter på Smörlyckan

En solig tisdagsmorgon i ljuva november erhöll jag ett textmeddelande av den bildsköne vällustingen Shark. Texten var snårig och apokryfisk, men jag lyckades uttyda ett fasansfullt budskap: en kväll med skön fotboll skulle äga rum på Smörlyckan den första söndagen i sköna maj. Oh! Jag bävade. Jag våndades. Men jag njöt också en smula. Fast jag kunde inte komma eftersom jag skulle få mina fotbollspjäxor omsulade hos en tragisk skomakare i Katmandu. Därför sände jag min adjutant Lellessons Katt för att bevista, och rapportera från, skådespelet.

Tydligen gick det till såhär. När Kongodomarens voodooklocka slog sex slag infann sig hela menageriet. Shark, Mårten Eckhardt, Frostgaard, Ernst Idla, Överste Mooselord, hela Mooseheads samt alla enäggstvillingar i Gärds Härad. Och vilken fotboll det bjöds på. Cykelsparkar, klackar, tvåvägsspel, trevägsspel, och sambatakter. Första matchen slutade med klar vinst för lag Idla efter en lysande försvarsinsats av Fantomen på operan. Efter paus drabbade kombatanterna än en gång samman. Denna gång med seger för team Sportia. Håhåjaja.

Aftonen avslutades med straffläggning. Efter en dyster transportsträcka återstod till slut två titaner. På sluttampen hade ett svårighetsmoment införts som skulle visa sig avgörande. Den hårfagre Frostgaard försökte och försökte. Ängsligt tänkte han tillbaka på det bittra ögonblick när hans framstjärt besudlades av Jeff en regnig dag för alltför många år sedan. Han blundade, tog sats, han sköt, han gjorde måååål! Lycka! Eufori! Karneval! Jag vinner tänkte han och sprang som i trance längs med skådeplatsens kortlinje. Sedan slutar historien. God natt.