Gårdagen

Seriepremiären avklarad!

Återigen har en seriepremiär avklarats i Donaumonarkins stolta historia. Gårdagens drabbning lämnade ingen oberörd - här fanns allt en fotbollsälskande autokrat kan tänka sig. Världssamfundet fick bevittna vedervärdiga insatser, uppoffrande offer och vackra snedsteg.

Som beroende journalist tänkte jag ge ett litet referat, i ytterst motbjudande ordalag, från matchen Sedan vill jag betygsätta spelarna genom att vränga deras lemmar i ett sorts grammatiskt och segdraget experiment. Ja, så ska jag göra om inte himlen faller ned i detta nu.

Nej, det gjorde den inte. Jag tror inte Gud är allsmäktig eftersom han inte kan skapa en sten som han inte kan lyfta själv! Als das Kind ein Kind war.. också allt det där, jag förstår inte Rilke alls!

Matchen så. Laget startade med mig själv i mål, Håkan Donk och Konstnären som backar och Fjelkner och Lellesson på backen. Shark inledde ett trevligt samtal med Mats på bänken genom att hälsa honom välkommen till klubben. Jag tror de talade om keynesianism och hur det är att vara en ängel som lyssnar på människors tankar i en storstad. Under de första sekunderna tänkte jag på hur Shark kan prata om precis vadsomhelst, precis hur lång tid som helst utan att säga något viktigt överhuvudtaget. De första sekunderna kändes som minst en livslängd för en fransk författare.
Hursomhelst. Själva matchen började en aning trevande för Monarkin och laget i sin helhet hade svårt att uträtta något kreativt mot motståndarnas elaka backmur. Ett undantag här var den gänglige Lellesson som lyckades få iväg tre avslut som dock var helt för slaka till sin natur. Motståndarmålvakten skrattade hejdlöst åt våra anfallsförsök. Backlinjen gjorde sin vana trogen inga större misstag. Inte heller fick man se något offensivt från de tre stolta försvararna som snällt höll sig på vår planhalva. Halvtidsresultat var 1-0 till motståndarna som genom en fin kombination lyckades lura den stackars Johansson åt helt fel riktning. Pinsamt!
I halvtid tvingades lagledningen att genomföra förändringar i laget. Den totalt utpumpade Johansson fick dra på sig målvaktskostymen och jag själv fick gå ut på planen. Frank informerade om den nya taktiken, som i korta ordalag gick ut på att kasta getögon åt domaren och inte spela Shark. Med denna illvilliga taktik inleddes andra halvleken liksom den första en aning trevande. Shark stod för ett par galanta indianpass och Franken höll på att välta tre motståndare i något som liknande något betydligt smutsigare. Genom att bryta benet på en motståndare lyckades han spela bollen till undertecknad som drog upp bollen på högerkanten. På andra sidan väntade Fjelkner som säkert placerade bollen i motståndarmålvaktens övre/undre hörn. 1-1! Efter målet skedde inte mycket, Shark spelade bak bollen genom att nyttja överdelen av sitt kranium och Lellesson lurade domaren med sina jätteskor. Annars skedde inget mer. Sedan var det slut.

Ja. Betygen då.

Jag själv: 4 sudettyskar

Håkan Johansson: 2 äppelskruttar
Jkob Shark Sahlén: 2.5 månlandare
Magns Frak: 4 symfonier och en arkitekturstil från Lourdes

Erk Fjelker: 3 indier och en liten hottentott!
Lellesson: 2 smultronställen
Syndar-Mats: 2 monumentalromaner

Nästa match är nästa år. Nästa liv kan börja imorgon. Samma existens kan sluta ikväll. Men det tar vi nästa vecka! Aldrig mer.