En kort historik över kalcium

Näst ut i Donaubloggens serie om våra mest folkkära grundämnen är kalcium!

Har du någonsin undrat vad det är som gör Mattias Gnisterroths tänder så gnistrande och tilltalande? Just det! Kalcium. De flesta vet att kalcium är fast och paramagnetiskt. Det är också ett välkänt faktum att kokpunkten ligger på 1757 K och att ångtrycket landar på hela 254 Pa vid 1112 K. Vad de flesta inte vet är historien om den saktmodige vagabond som en gång uppfann denna fräsiga alkaliska jordmetall.

Det var såhär. Djingis Hästroth var en gång den klarast lysande stjärnan i storkhanens följe. Men efter alltför många madamer och kakor växte hans lekamen till oregerliga proportioner. Han kunde helt enkelt inte rida länge, utan fick traska runt till fots på mindre Asiens stäpper. En dag stötte han på ett följe cowboysare från Västgöratrakten som erbjöd honom en dygdig ungmö i utbyte mot en uppfinning som skulle sätta skräck i hela världen. Med fördel skulle den även kunna användas vid post- och bankrån. Hästroth skred till verket med sin medhavda alkemilåda. Han svor. Han svettades. Han storknade. Men till slut stod han där med ett fasansfullt grundämne. Han var stolt som en tupp, men cowboysarna lät sig inte imponeras. Trångsynta som de var kunde de inte se några uppenbara användningsområde med Hästroths innovation. Så de slog honom i skallen och red hem till Västergötland.

Hästroth vandrade stäpperna runt i flera århundraden. En dag satte han sig ner på en hård sten och utbrast:

-Nu går jag jävlarimej inte en meter till.

Det gjorde han inte heller. Kanske sitter han kvar?