Ett drömspel

Föreställ er detta:

Vi är i en mindre medelsvensk stad, låt oss kalla den Leksand. I den lilla staden finns ett välbesökt vattenhål. Vi kan kalla den Leksandsbaren. Tänk er även två goda vänner till mig, låt oss kalla dem Ernst och Lellesson.

Ponera följande:

De två vänner vandrar raskt och sturskt in på baren. Där möts de av en sällsam Odalman: chipsbonden Tage från Åland. Odalmannen är tillfälligtvis i staden för att följa sitt favoritlag. Vi kan kalla dem Leksand. Den gamle bonden står inför ett olösligt enigma: hans mobiltelefon är inställd på finska, ett språk som är okänt för denne jordens man. I ren desperation ger han de båda vännerna ett erbjudande: ställ in telefonen på svenska, så bjuder jag på söta drycker resten av aftonen. Sagt och gjort. Den ena vännen, låt oss kalla honom Ernst, löser enigmat! Odalmannen låter tacksamt de båda vännerna svalka gommen med porlande fröjder.

Då sker detta:

De två vännerna blir försvarligt berusade. När den ene, låt oss kalla honom Lellesson, besöker herrummet utspelar sig ett intermezzo. Den vänlige odalmannen erbjuder de båda herrarna att dela hans nattläger. Ernst, vi kan ju kalla honom så, avböjer vänligt. De ska ju tillbringa natten hos en annan god vän. Låt oss kalla denne Stefan. Då insisterar odalmannen, och erbjuder de två vännerna att dela hans säng. Förtörnad tackar Ernst bestämt nej, och försvinner mot toalettregionen för att söka skydd hos sin gode vän. När de återvänder är odalmannen borta.

Kan detta vara sant? Eller är det endast ett drömspel? Avgör själv.