Sammantaget

Jag har funderat mycket på hur jag ska sammanfatta Donaumonarkins debutsäsong. Först tänkte jag på taggigt-mediokert-fruktansvärt men det räcker liksom inte. Fiasko kanske har den rätta digniteten, men just det ordet är alltid lite klyschigt. Blir aldrig riktigt exakt på något sätt.

Men ändå: jag ska ändå försöka illustrera det med en retorisk stilfigur. En kontextuell liknelse, åtminstone för de invigda.

Donaumonarkins debutsäsong är kanske det värsta jag sett sedan Linus Johansson ensamdansade till Mora Träsk i Höörs idrottshall för snart ett decennium sedan.

Jag hoppas ni förstår. Inser vidden av uselheten. Usch, fy. Skylla och cykloper. Scardamaglia I. Scardamaglia II. Jag ryser inför hela situationen men jag vet en sak: allt måste ändras från grunden. Gör om bygg nytt. Värva Frostgaard. Värva Ekelund. Byt taktik. Lyssna till järtecken. Och sätt hela klubbkassan på en match med oddset 1,05.

Hästsvans är satans fult sa Peder Jogstad redan 1999.

Sparka tränaren säger jag.