En betraktelse över Åsa-Nisses estetik

Såhär års härskar friden över Knohults socken. Den första späda småländska snön yr eftertänksamt kring knutarna på Åsa-Nisses rödmålade stuga. Eulalia arbetar idogt med att baka och feja. Det är mycket som skall bli klart innan jul. Herren i huset arbetar idogt även han. Med en kaffekopp och sista numret av smålänningen brevid sig sitter han förstrött och rengör en fördelardosa. Den sitter vanligtvis i det mörka innandömet i Eulalia 2 som nu får sig en välförtjänt vila i ett av uthusen. Åsa-Nisse gnolar på en schottis. Nostalgiskt tänker han tillbaka på sin ungdoms dansbanor. Han minns den lyckliga kvällen då han mötte Eulalia. Det kommer ett drömskt skimmer över Åsa-Nisse.

I stugan brevid är gemytet också totalt. Klabbarparen löser korsord och planerar för fisketuren som han och Åsa-Nisse skall ge sig ut på nästföljande dag. Varje sådan utflykt känns som ett stort äventyr. Han och hans gode vän svetsas om möjligt än närmare samman. Deras platonska kärlek känns ibland större än livet själv.

Nere i Knohult by råder också lugn. Julpynt i grälla färger pryder Sjökvist handelsbod. På torget ståtar en gran hög som sju vullvuxna män. En katt stryker förbi. Den ser frusen ut, men har ändå något saligt över sig. En liten gumma närmar sig katten försiktigt. Hon tar den i sin famn och bär den hem till sin lilla ombonade stuga i byn utkant. Dä njuter katten av värme och grädde.

Friden är total. Julstämningen ligger som ett tjockt lager sockerkristyr över folk och fä i Knohluts socken.

Mdokwana önskar god jul!