mittwochabend i kejsarsalen..

En kejsarberättelse, del 1

Servus alle goda rättrogna katoliker!

Det är jag, eran kejsare, som är tillbaka med ännu en normerande krönika. Min käre kollega Dennis Schiller bad mig skriva ett par rader och jag kan ju inte göra annat än att blidka denne härlige man! Jag tänkte efter ett slag och snart erinrade jag mig en väldigt särskild följetong i vår historia som inte så många minns. Eftersom berättelsen är väldigt lång och fylld av möjliga sinnesstörningar är historien indelad i tre delar. Allt kommer naturligtvis att publiceras här i bloggen i sinom tid.

Låt mig ta allt från början.

En dag i maj anno 1897 när jag som vanligt var ute i stadens förorter och inspekterade ett par artilleripjäser fick jag syn pa något alldeles uppseendeväckande. Först kunde jag inte riktigt förstå vad det var, sa vitt jag vet hade jag vid denna tidpunkt aldrig förr beskådat något liknande. Det var ett väsen, något ytterst otydligt, som bara kunde likställas vid något som förr beskrivits av den store Grillparzers fruga. Väsendet närmade sig med långa svepande steg och stod snart så nära att jag kunde känna dess kvinnodoftande andedräkt. Med en nästan omärkbar röst väste varelsen åt mig:

"sie kommen dich zu holen herr erzbischof, 40-jährige Greisen sind bald da"

Jag förstod självfallet inte budskapet riktigt och under tiden jag funderade pa innebörden hann den mystiska varelsen försvinna. Blåst pa konfekten, precis som med Sisi so zu sagen. Eftersom det sker utomvetenskapliga saker varje dag i mitt rike tänkte jag dock inte mer pa denna lilla incident. I sann habsburgsk astrologi stod ju rådjuret i ap-djurets tecken, och då kan ju allt hända oss kejsare. Andra tankar fyllde snart mitt sinne och uppenbarelsen glömdes bort. Jag for hem och tog itu med andra förpliktelser såsom kamp mot demokrati och läsandet av thomistiska böcker.
Nästa gang jag kom i kontakt med detta konstiga spöke i mitt huvud var när jag en annan dag anno 1917 tog en tur till den trevliga ryska staden Jekaterinenburg för att träffa min gode kollega Nikolaj II. Någonstans i en galizisk by där jag stannat för att ta en titt på traktens kjoltyg drabbades jag plötsligt av en mina många, sanna, uppenbarelser. Skogen öppnade sig, rävarna och alla paddor flydde hals över huvud och själve Belsebub bröt fram ur underjorden. Iförd en viderlig röd bolsjevikkappa dånade han mot mig med obeskrivliga ord. De kommer dock inte att avslöjas i denna del.


Med kejserliga hälsningar och katolska hämningar.

//Kaiser Franz