Det finns ingen stil längre. Häromdagen såg jag en synnerligen osnygg människa skratta och just idag hälsade en kort människa på mig. Fruktansvärt vidrigt. Och nu kom det:
Ares klubbemblem. För mig den yttersta symbolen för människans tillkortakommanden; för det fula; för det smutsiga; ja för döden.
Kan det verkligen vara så? Är
lågadeln här för att stanna?
Hur som helst, motståndarna Ares har hämtat sitt namn från den grekiska mytologin, från en av Zeus söner. Han kan beskrivas som den kanske mest brutala av alla mänskliga skapelser någonsin, och förutom sin stidslust så cybersexade han utan dator med både prinsessan och halva kungariket.
Fotbollslaget Ares har med anledning av Mohammedkarikatyrerna tagit bort gudsbilden från sin klubblogga och istället ersatt med en modern motsvarighet, en skapelse med nästintill identiska egenskaper som Ares själv. Om ni undrar: Det är inte roligt.
Nåväl. Donaumonarkin segrade förstås mot lågadeln. Måhända att det satt hårt inne, men resultatet 6-3 påvisande ändå det patriarkala samhällets överlägsenhet.
Spelarbetyg så.
Johansson $$$$ - Det går ett rykte i Lund som säger att Johansson är min far. No big deal, men visst hade det varit intressant att veta?
Frank $$$ - Stort huvud, små tankar.
Månsson $$ - Bygger upp spelet.
Mats $$$ - Kool.
Lundell $ - Kärlek har aldrig gynnat människans utveckling.
Kvasiroth $ - Lever på ett existensminimum. Tre mål kostar ingenting men ingenting kostar inte tre mål.
Fjelkner $$$$$ - Oklanderligt klädd från topp till tå.
