I ett rum

Jag tänker mig ett möte. Om det är ett sammanträffande eller något i förväg planerat är inte känt. Inte för mig iallafall.

Tre män i ett rum, sittandes på stolar. Alla är vända mot varandra så att de sitter i en liten ring. Kardinal Mazarin, Marcus Antonius och Mårten Eckhardt. Tystnad råder. Stillheten mellan de tre kan beskrivas som en lång djupvälvd svalka - som ett efterlängtat svar på en livslång strävan efter substans i tillvarons skuggömmor. Man suckar och stirrar varandra djupt in i ögongloberna lyckliga över att få vara ensamma. Ingen ser dem. Bara jag. Tillvarons väsen, sinnets demon och de oöverlagda handlingarnas hämnare. Jag finns, men ändå inte. Jag ser ingenting alls eftersom jag inte har ögon - men ändå förnimmer jag allt. Att titta djupt i Marcus Antonius ögon är som att se intighetens känslosvala egensinnighet i sin allra renaste skepnad. När mäster Eckhardt småsneglar i kardinalens stela apuliska korpögon rämnar nästan tystnaden. Men inget sker. Världen är lugn.

Serieledning

6-1 och serieledning. Ypperligt.

Här följer mina spelaromdömen från Mostovoi-matchen.

Heed SSS – Fantastisk men TV-räddningen drar ner betyget.

Frank S – Fejkade skada.
Donk SSSS – Mannen utan egenskaper gjorde sin kanske bästa match sedan seriefinalen i division 1 hösten 2004.
Månsson SS – Fem assists gör ingen glad.

Fjelkner SSSS – Fyra mål gör mig mycket glad. Prisa lärarförbundet!
Laserroth S – Det spelar ingen roll om man spelar bra om man inte förstår sig på popmusik.
Michail SSSSS – Patriotism i dess allra ädlaste betydelse.

Mostovois Royce

Tipsen inför dagens match mot serieledande Mostovois Royce.

Frostgaard - Vinst 4-1. Det verkar vettigt.
Schiller - D-däng, 0-5. Läs om Vinterdvalan i tidigare blogginlägg.

Tillägg, tipsmatchen: Frostgaard-Schiller 1-0.

Die Kultur der Niederlage

Nyhetsansvarig vid Hofburg: "Vi har idag nåtts av en kommuniké från vår självaste Kaiser. I detta meddelande avslöjar han sin snara abdikation. Vi väljer att publicera hela brevet och hoppas på allmänhetens förståelse."

K.K

Alltsedan människan först började befolka jorden och tillsammans började bruka de gudomliga vektyg som givits dem för överlevnad har det funnits en ordning. Från de kosmiska krafter som skapade vår värld gavs vi en rationell ådra, ett sinne som kunde skilja mellan rätt och fel och leda de vilsnekomna när man ställdes inför guds prövningar. Denna själ som tidigt på gudomlig väg invägts i våra medvetanden kom att bli så mycket starkare, så mycket mer evidenta i hos vissa individers psyken - tillochmed så att dessa själsligt starka existenser blev satta att leda andra mindre moraliska varelser. Som nämnt tidigare skapades då nästan omedelbart en ordning - en lagbundenhet som höll i sig under väldiga tidsrymder, genom stamsamhällen, antika imperier, medeltid och tidigmodern era. Gud förbarmade sig över mänskligheten och gav sina barn moral, sedvänja och frikostighet. Det stora brottet i den kosmiska världsordningen och början till människosläktets förfall kom under senare tid. Människan glömde sin gud och drabbades av hybris, årtusenden av lärdom gick förlorad och man blottade sin okunskap utan omsvep genom att utmana guds heliga ord. Dekadens, nedfall i eländiga vanor och uppror mot sin av naturen givna ledare manifesterade historiens slut och kulturens totala resignation. Världen blev illusionsfri, ingen auktoritet - ingen ordning. Många stora ledare, valde att självmant avgå och ge upp kampen mot den nya andan. Man kan kämpa mot vilken stark fiende som helst, men inte mot sitt eget samvete, mot sin egen moral och livslust.

Denna nya tid, då två blivit tre, mäktar inte Kaiser Franz längre med. Jag avgår. Ni kan finna min abdikationsansökan i blå salen.

K.K
Kaiser Franz Habsburg

Vinterdvalan

Staden är fortfarande i vinterdvala.

Faktumet slår mig när jag står överst på trappan framför Gloriette, precis mitt i fokus av ljuset från de mäktiga strålkastarna. Jag har stått här ett par minuter och blicken har vant sig; jag behöver inte längre bli bländad. När jag lyfter blicken vet jag vad som väntar. Wien. Härifrån kan man se i stort sett hela staden.

Min nollpunkt. Det är här jag föddes, tänker jag. Det är här jag förlorade min oskuld och det är den här platsen som jag alltid kommer återvända till. Kanske kommer jag också att dö just här.

Vinterdvalan. Kylan. Färglösheten. Pariserhjulet i Prater utgör en närmast spöklik kuliss; som en evighetens väderkvarn; som en fåfäng symbol utan ett egentligt värde. Steffltornets spiror är vassa, gotiska och mer fientliga än någonsin. Hofburg, rådhuset, museerna. Stolta, mäktiga, sorgsna. De tjänar inte längre sitt syfte. De utgör bara en smärtsam påminnelse om en svunnen tid. Ett paradis som varade året om.

Jag tänker på hur det kunde bli så här. Hur och varför. Hur kunde hela monarkins framtid, fotbollslaget med de gudomliga löftena och världsomvälvande visionerna stå för ett sådant kapitalt misslyckande? Varför bara två segrar och hela tre förluster? Ett sorgens facit. En skam; eine schande. Eine schande für unser Land und unser König.

Det sägs att det är ny kamp på lördag. Jag bävar redan. En förlust skulle få fasansfulla konsekvenser. Vinterdvalan. Det är snart mars men vintern kan komma att fortgå. Våren kommer inte av sig självt, det vet jag sedan gammalt. Det behövs framgång och den måste vara konkret, den måste vara idrottslig. Det behövs segrar i Lugikorpen.

Jag fruktar det värsta. Jag fruktar fler förluster. Jag fruktar den eviga vinterdvalan. Och där, i den eviga vinterdvalan, är jag rädd att inte ens min nollpunkt skulle få lov att finnas kvar.

Relevant

Två oredigerade fast angelägna intervjuer.

Intervju 1. Mårten Frostgaard

Vad tycker du om Mattias Laserroth?
Va?
Mattias Laserroth, mannen som nyligen ogiltigförklarat din livsfilosofi.
Han är som Hitler ungefär.
Jag förstår inte.
En blandning mellan Hitler och en nazist.
Jag förstår. Något som jag vet att du vet mycket om är Mattias sexliv. Hur beskriver du det?
Frodigt. Fräsigt. Frenetiskt.
Kan du tänka att spela i samma lag som denne man?
Om han låter sitt gamla pipskägg växer ut, det kan nog vara inspirerande.
Pipskägget han bar i Asien?
Mmm.

Intervju 2. Jonas Lundell

Vad du tycker om Mattas Laserroth?
En man med mindervärdeskomplex som måste kompensera sin otillräcklighet med att verka intellektuell.
Är det sant att du har ett barn med Mattias?
Nej. Han har spridit ut falska rykten. Jag har däremot hört att han har barn tillsammans med Nebba.
Nebba?
Ja. Han ska även ha ett sladdbarn med Acke. Det är därför han är så fattig eftersom han betalar ut stora summor i underhåll.
Hur skulle du vilja beskriva Mattias kropp?
Ömsom sladdrig, ömsom grå. Men det är räliga frågor jag får.
De är högst relevanta.Om du fick välja mellan att läsa en valfri bok ur Mattias bokhylla och dra ner densamma, vad skulle du välja då?
Jag skulle göra bådadera. Först läsa, sen dra ner och elda upp. Antända ett bokbål i hans pojkrum.
Vilken bok skulle du välja?
Mein Kampf.

Müllnergasse

Frostgaard. Namnet som får hästar att skena och flickor att gråta. Ni vet alla vad det handlar om. Att spela eller inte spela. Att värvas eller inte värvas. Att ara eller att inte ara; det är frågan.

Igår när jag promenerade längs Müllnergasse hade jag, som så ofta, Frostgaard i mina tankar. Jag har länge varit övertygad om att han skulle bli en succévärvning. Lågt begåvad ja. Skrivsborsööhhnn visserligen. Men vilken teknik! Vilka spänstiga muskler! Och snart också en solariebränna ryktas det.

Hur som helst, precis när jag passerade Ani Falstaffs guldprydda fasad, stötte jag som en händelse på två småräliga monarkister, Jonas Lundell och Mattias Laserroth. Jag avbröt dem just som de höll på att trycka in en skruvmejsel i en bildörr. Jag visste att de båda ofta och gärna diskuterade Frostgaardgate och har vitt skilda åsikter i frågan.

Jag tog förstås chansen, gav Lundell en kram och Laserroth tre kronor. Sedan var det en barnlek att få dem att åsiktsbattla varandra.

Schiller: Vill ni se Frostgaard i Donaupyjamasen?
Laserroth: Nej.
Lundell: Jag vill ha honom som alkoholchef. Och som inhoppare. Sedan Påsematchen har jag haft ett gott öga till honom. En elegant anfallare. Eller ytter förresten.
Laserroth: Jag hatar Mårten. Han går inte att lita på. Han har en osund kvinnosyn. Sparkar neråt och slickar uppåt. Jag vill ogiltigförklara hela hans livsfilosofi.
Lundell: Jag har egentligen inte så mycket invändningar, men han är en eldig ytter. Helst skulle jag vilja slippa honom men med de spelkvaliteterna är det svårt att ställa honom åt sidan.
Laserroth: Jag vill också säga att diskussionerna kring Mårtens eventuella anslutning till laget berör mig på ett personligt plan. För mig handlar det om en konflikt som går djupare än personliga motsättningar. Snarare handlar det om världs... världsomspännande... världsförändrande... världs... världsomspännande... världsligt... Nej världs... Äh! En klasskamp mellan öst och väst... nej, det handlar om en klasskamp, min egen särskilda sådan faktiskt. Det är liksom det klassiska. Som öst mot väst ungefär. Ja så menar jag!

Här avbröt jag intervjun. Rent spontant kan jag känna att jag aldrig tagit ett bättre beslut.

Sammantaget

Jag har funderat mycket på hur jag ska sammanfatta Donaumonarkins debutsäsong. Först tänkte jag på taggigt-mediokert-fruktansvärt men det räcker liksom inte. Fiasko kanske har den rätta digniteten, men just det ordet är alltid lite klyschigt. Blir aldrig riktigt exakt på något sätt.

Men ändå: jag ska ändå försöka illustrera det med en retorisk stilfigur. En kontextuell liknelse, åtminstone för de invigda.

Donaumonarkins debutsäsong är kanske det värsta jag sett sedan Linus Johansson ensamdansade till Mora Träsk i Höörs idrottshall för snart ett decennium sedan.

Jag hoppas ni förstår. Inser vidden av uselheten. Usch, fy. Skylla och cykloper. Scardamaglia I. Scardamaglia II. Jag ryser inför hela situationen men jag vet en sak: allt måste ändras från grunden. Gör om bygg nytt. Värva Frostgaard. Värva Ekelund. Byt taktik. Lyssna till järtecken. Och sätt hela klubbkassan på en match med oddset 1,05.

Hästsvans är satans fult sa Peder Jogstad redan 1999.

Sparka tränaren säger jag.

Neuförvärven

Ett spektakuläres nyförvärv ska enligt säkra källor vara på gång till dagens seriepremiär.

Jag gillar det inte. Jag är av naturen misstänksam mot nya människor. Jag fruktar förändringar. Jag tänker inte ens sia om vem det kan vara. Usch för nyheter, isch för allt!

"..ty skulle man bara en enda gång göra allvar av en av de ideér som är drivkraften i våra liv och göra det så helt och fullt att ingenting blev kvar av dess motsats, så skulle väl vår kultur inte längre vara vår kultur?"