Lova

Donuabloggen presenterar, i samarbete med Gud, nyårslöften.

Mattias Bli smal. Inte dricka förrän i mars.
Oskar Författa en monumentalroman löst baserad på Frostgårds uppväxt.
Jonas Sluta tänka så mycket på snusk.
Gustav Börja träna igen! Köper gymkort på tisdag.
Anders LIGGA?
Martin Gå upp i vikt. Allt under 20 kilo är att betrakta som ett misslyckande.
Håkan Vara Jätteroths dåliga samvete.

Kulram

Lågkvalitativ julintervju med Mattias Laserroth.

Är du nöjd med Donaumonarkins premiärmatch, 1-1 mot Borussia Pudel?
Ja, med tanke på spelarmaterialet är jag nöjd hur det än går.

Är det någon särskild spelare du tänker på?
Den mediokre... nej jag menar KVINNOMÖRDAREN Håkan Johansen. Med en sådan i laget går man vara glad om man når något resultat över huvud taget.

Jag förstår. Vad säger du om lagets vilda festande i julhelgen?
Det är nog bäst vi inte pratar om det. Det var inte så roligt egentligen.

Jag tänker närmast på Speedy Boy.
När det gäller honom så är allt vemodigt som vanligt.

Hurdå?
Tja. Svårt att förklara. Han är som en kall kall väg som aldrig tar slut och där lyktstolparna sedan länge varit av...kopplade.

Det sägs att han krossat unga kvinnors hjärtan.
Ja det förvånar väl ingen?

Du är vag i dina formuleringar. Om jag säger såhär...
...annat var det förr! När han skrev historieprov 1999, jävlar vad han kunde fuska då! Nu är han mer som en kall kall väg genom ett tyst tyst sovande landskap.

Jonas är din granne.
Ja fast han märks knappt. Han är så tyst så pojken. Haha, ironi! Han låter som ett helt krig i Ostpreussen, eller inte i Ostpruessen. Han låter som slaget vid Jylland! Haha så låter han.

Mekelund var höstsäsongens näst mest spektakulära nyförvärv och gjorde en alltigenom usel säsong. På sistone har mest poserat på tvivelaktigt fotomaterial. Hur ser hans framtid ut i Monarkin?
Han har inte så mycket att lära egentligen, han gjorde faktiskt en bra säsong. Även om solen har enorma fläckar. Jag minns när han smugglade in sig själv på banan när vi redan var fulltaliga. Det var inte särskilt lämpligt. Men: en kulram i födelsedagspresent kanske?

Det där låter som något du själv hittat på.
Det kunde det varit om det varit det, så kunde jag hittat på det. Men nu är det så.

Kolonialisten Vogels sägs vara på gång in i klubben? Vad tror du?
En plats i administration kan nog vara bra. Det behövs visionärer som inte räds, vad heter det, offer! Människor från andra kontinenter.

Lellesson. Vem är det?
Herregud. Var ska jag börja? Jag tror ett citat passar bäst för att beskriva denna sälle man: Du kastade din kärleks röda ros i mitt vita sköte, jag håller fast i mina heta händer din kärleks röda ros som vissnar snart.

Det där var konstigt. Det sägs att du internetdejtar, hur går det?
Jag internetdejtar inte.

Berätta något snaskigt om Magnus Frnk!
Det sägs att han vid denna tidpunkt befinner sig i Sydeuropa på jakt efter slynor. Allt enligt min vän från Afrika, han du vet, centrallyrikern.

Det var otäckt sagt.
Jag längtar till våren.

Månsen och Fjelkner, lagets stjärnor var återigen bäst under hösten. Hur förklarar du deras storhet?
Arrogans, egoism och självgodhet.

Du fick sms precis. Från vem?
(lång tystnad) Jag har lovat att vara hemlig kring det men jag kan ge en ledtråd: han är svart.

Jag ser på din mobil att det var från någon som heter Anette. Ljuger du?
Mmm. Ja!

Varför?
Det ska jag berätta. När jag dör.

Vad föreställer bilden? Gissa!

Hihihi

Datum: Söndagen den 22 maj 2005, 19:39:53
Namn: Peter Mertes

Hejsan Mdokwana!

Jag är en renlig genusvetare på 46 jordsnurr som går och grunnar på en sak. Mitt största nöje i livet är att klä ut mina husdjur i 1600-talskläder, och det är här som mitt problem har sin början. Jag kan nämligen inte hitta några panatlonger som passar till en fullvuven Grand Danois. Vet du om någon ekiperingsaffär som saluför dylika ting?

Haha

Mattias Stussroths stuss är det största samtalsämnet just nu. När kommer det att blåsa över?
- Det är svårt att säga. Jag drar mig till minnes en anekdot när Linus Johansson gick med skridskor från Bergaskolan till Eslövs station. Det minnet förföljde mig i många år.

Dessa bilder ska dansa på mina näthinnor när jag dör

Om sömn, avdagatagning av Mdokwana och livet efter döden

När jag kom hem från dagens föreläsning slumrade jag till en kort liten stund. Jag avskyr när det sker - när man väl vaknar mår man dåligt och de konstiga drömmarna som kort upplevts lägger ett mystiskt skimmer över uppvaknandet. Vad som bör nämnas är att jag under dagen funderat mycket på en särskild religionsfilosofisk teori som utformats av en viss John Hick. I den så kallade "replikantteorin" menar Hick att ett liv efter döden är logiskt möjligt. Gud har förmågan att skapa en exakt kopia av en individ och sedan placera den någon annanstans i hela universum. Hick ser inget problem med att Gud skulle kunna skapa samma döda människa i en annan tid - efter hennes död. Människan kan sålunda överleva sin egen hädanfärd med Guds hjälp.
Detta problem sysselsatte mig när jag kom hem. Sedan gårdagen hade jag nämligen ytterst intensivt tänkt på hur jag skulle kunna ta Mdokwana av daga på bästa möjliga sätt. Om Hicks teori stämmer kommer ju visserligen jag själv att få slippa honom, men någon annan kommer säkerligen att få uppleva denna avvart till människa. Jag undrade om Hick kunde ha fel men slogs då genast av tanken på en annan herres elokventa bevis för tron på ett liv efter döden. Blaise Pascal talade om ett vadslagningsbevis. Outlinen är ungefär som följande. Om du satsar på att Gud finns, och du får rätt när du överlever döden, får du uppleva oändlig lycka. Har du fel förlorar du inget eftersom du "bara" dör. Om du däremot inte tror på Gud får du uppleva ändlig världslig lycka till du dör. Om det visar sig att Gud inte existerar har du bara upplevt den ändliga lyckan på jorden. Existerar emellertid Gud och livet efter döden är din förlust oändlig. Då måste du även bereda dig på att bli ruskigt straffad.
Det visade sig följaktligen att livet efter döden verkligen finns och att Mdokwana kanske skulle kunna komma tillbaka och kräva någon sorts hämnd. Även om han inte är särskilt avskräckande är det en aning läskigt att tvingas se sig om var man än går, han har ju trots allt en träkorv och en krigshjälm i sina samlingar. Sedan får man ju inte heller glömma att det trots allt är jul och denna högtid har ju inget med Jesus att göra. Egentligen.

"Vi, som mötas några korta stunder,

barn av samma jord och samma under,

på vår levnads stormomflutna näs!

Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?

Samma ensamhet oss väntar alla

,samma sorgsna sus på gravens gräs. "

God jul!

Som en film

nas says:
jag har beställt kondomer via nätet idag!
Oskar says:
herregud
nas says:
vad?
nas says:
kostade 1:- för 12st
Oskar says:
vad ska du göra med dom?
nas says:
göka

En betraktelse över Åsa-Nisses estetik

Såhär års härskar friden över Knohults socken. Den första späda småländska snön yr eftertänksamt kring knutarna på Åsa-Nisses rödmålade stuga. Eulalia arbetar idogt med att baka och feja. Det är mycket som skall bli klart innan jul. Herren i huset arbetar idogt även han. Med en kaffekopp och sista numret av smålänningen brevid sig sitter han förstrött och rengör en fördelardosa. Den sitter vanligtvis i det mörka innandömet i Eulalia 2 som nu får sig en välförtjänt vila i ett av uthusen. Åsa-Nisse gnolar på en schottis. Nostalgiskt tänker han tillbaka på sin ungdoms dansbanor. Han minns den lyckliga kvällen då han mötte Eulalia. Det kommer ett drömskt skimmer över Åsa-Nisse.

I stugan brevid är gemytet också totalt. Klabbarparen löser korsord och planerar för fisketuren som han och Åsa-Nisse skall ge sig ut på nästföljande dag. Varje sådan utflykt känns som ett stort äventyr. Han och hans gode vän svetsas om möjligt än närmare samman. Deras platonska kärlek känns ibland större än livet själv.

Nere i Knohult by råder också lugn. Julpynt i grälla färger pryder Sjökvist handelsbod. På torget ståtar en gran hög som sju vullvuxna män. En katt stryker förbi. Den ser frusen ut, men har ändå något saligt över sig. En liten gumma närmar sig katten försiktigt. Hon tar den i sin famn och bär den hem till sin lilla ombonade stuga i byn utkant. Dä njuter katten av värme och grädde.

Friden är total. Julstämningen ligger som ett tjockt lager sockerkristyr över folk och fä i Knohluts socken.

Mdokwana önskar god jul!

Morgon och förmiddag, 21 år

Kl 08.50 -12.00 - en redogörelse

Jag vaknar inte med ett ryck, snarare med ett långsamt stön. Morgon igen, plugg igen. Nattens drömmar, som på något konstigt vis alltid är en blandning av lyckor och olyckor, försvinner någonstans i duschen. På med kläderna, sätt igång datorn. Ett par minuter med sig själv i spegeln - några obligatoriska tankar om sin egen uppgivenhet och försvunna självkänsla. Man funderar på varför hjärtat dunkar till lite extra när jag tänker på bussen. Tänk om jag missar den? Bäst att äta frukosten lite snabbare så man inte kommer försent. Något kan ju ha skett.
Jag stiger på bussen, jag hann! Jag konstaterar nöjt att inget oförutsett hänt än. Chauffören ser småsur ut när han får sina 12 kronor. Fan, jag måste laga min cykeln - mina bussresor har redan kostat minst tre julklappar. Nu sitter jag ner. Plöstligt ser jag henne. Bland andra människor - pensionärer, medelålders kvinnor och ungdomar med fioler, sitter hon där. Med nattsvarta ögon och ledsen blick ser hon in i glasrutan. Hon kan inte vara mer än 17-18 år. Jag stirrar in i henne, jag fantiserar om hur jag flyger in i hennes huvud och berättar allt jag vill säga om vår så mystikhöljda existens här i vemodighetens tillvaro. Ingen lägger märke till mig, såklart - alla är upptagna med sig själva. När hon blickar upp mot mig och våra ögon möts är det som ljuv musik. Nu är jag i Wien, det är 1902, och av någon anledning vet jag att hon heter Diotima. Tankarna flyger iväg, hennes blick är hypnotisk och om det inte vore för Lunds Kollektivtrafiks segdragna högtalarljud vore jag förlorad. Vi åker längs Södergatan, jag känner hennes skira sorgsamhet som en frälsande räddning i nödens yttersta stund. Plöstligt avbryts mina apolegetiska drömmar. Ska hon hoppa av vid Katedralskolan som den gymnasist hon troligen är? Ska on bryta vår imaginära förlovning för den ack så viktiga matematikundervisningen?Spänningen är olidlig, i mitt inre gör jag en vadslagning - om hon inte hoppar av ska jag inte dricka öl ikväll. Nu stannar bussen, jag förnimmer en svag rörelse i hennes blick. Men nej! Hon sitter kvar! Jag bannar mitt fördomsfulla sinne och tittar förläget bort, mot någon annan distraktion. Nästa Botulfsplatsen - detta Mecka för lundapendlare. Här tar resan slut. Två sekunder senare är hon borta. Jag vacklar med blicken och försöker förgäves finna henne, för att få ett sista avsked. Men inget. Bussen går vidare. Hopp av vid Lundagård. Marsch upp mot institutionen. Seg, konstig, uppslitande, jobbig, undrande och inte minst, lååång.

Gårdagen

Seriepremiären avklarad!

Återigen har en seriepremiär avklarats i Donaumonarkins stolta historia. Gårdagens drabbning lämnade ingen oberörd - här fanns allt en fotbollsälskande autokrat kan tänka sig. Världssamfundet fick bevittna vedervärdiga insatser, uppoffrande offer och vackra snedsteg.

Som beroende journalist tänkte jag ge ett litet referat, i ytterst motbjudande ordalag, från matchen Sedan vill jag betygsätta spelarna genom att vränga deras lemmar i ett sorts grammatiskt och segdraget experiment. Ja, så ska jag göra om inte himlen faller ned i detta nu.

Nej, det gjorde den inte. Jag tror inte Gud är allsmäktig eftersom han inte kan skapa en sten som han inte kan lyfta själv! Als das Kind ein Kind war.. också allt det där, jag förstår inte Rilke alls!

Matchen så. Laget startade med mig själv i mål, Håkan Donk och Konstnären som backar och Fjelkner och Lellesson på backen. Shark inledde ett trevligt samtal med Mats på bänken genom att hälsa honom välkommen till klubben. Jag tror de talade om keynesianism och hur det är att vara en ängel som lyssnar på människors tankar i en storstad. Under de första sekunderna tänkte jag på hur Shark kan prata om precis vadsomhelst, precis hur lång tid som helst utan att säga något viktigt överhuvudtaget. De första sekunderna kändes som minst en livslängd för en fransk författare.
Hursomhelst. Själva matchen började en aning trevande för Monarkin och laget i sin helhet hade svårt att uträtta något kreativt mot motståndarnas elaka backmur. Ett undantag här var den gänglige Lellesson som lyckades få iväg tre avslut som dock var helt för slaka till sin natur. Motståndarmålvakten skrattade hejdlöst åt våra anfallsförsök. Backlinjen gjorde sin vana trogen inga större misstag. Inte heller fick man se något offensivt från de tre stolta försvararna som snällt höll sig på vår planhalva. Halvtidsresultat var 1-0 till motståndarna som genom en fin kombination lyckades lura den stackars Johansson åt helt fel riktning. Pinsamt!
I halvtid tvingades lagledningen att genomföra förändringar i laget. Den totalt utpumpade Johansson fick dra på sig målvaktskostymen och jag själv fick gå ut på planen. Frank informerade om den nya taktiken, som i korta ordalag gick ut på att kasta getögon åt domaren och inte spela Shark. Med denna illvilliga taktik inleddes andra halvleken liksom den första en aning trevande. Shark stod för ett par galanta indianpass och Franken höll på att välta tre motståndare i något som liknande något betydligt smutsigare. Genom att bryta benet på en motståndare lyckades han spela bollen till undertecknad som drog upp bollen på högerkanten. På andra sidan väntade Fjelkner som säkert placerade bollen i motståndarmålvaktens övre/undre hörn. 1-1! Efter målet skedde inte mycket, Shark spelade bak bollen genom att nyttja överdelen av sitt kranium och Lellesson lurade domaren med sina jätteskor. Annars skedde inget mer. Sedan var det slut.

Ja. Betygen då.

Jag själv: 4 sudettyskar

Håkan Johansson: 2 äppelskruttar
Jkob Shark Sahlén: 2.5 månlandare
Magns Frak: 4 symfonier och en arkitekturstil från Lourdes

Erk Fjelker: 3 indier och en liten hottentott!
Lellesson: 2 smultronställen
Syndar-Mats: 2 monumentalromaner

Nästa match är nästa år. Nästa liv kan börja imorgon. Samma existens kan sluta ikväll. Men det tar vi nästa vecka! Aldrig mer.